• Dänka tvätt

    Posted on mars 8, 2010 by in Övrigt

    All vår tvätt stryker jag – ja, det är verkligen inga mängder, men ett antal skjortor per vecka blir det, någon duk och kjol. Det är något jag gillar att göra. Det snabba resultatet, doften från den rena bomullen och fukten som torkar.

    För jag dänker all min tvätt. Ni vet väl vad att dänka är? När jag googlar på ordet så hamnar jag i ett dialektlexikon och inser att ordet används rätt lokalt. Vad säger man i andra delar av landet?

    När jag står och stryker så tänker jag ofta på tant Johansson. Hon var vårt hembiträde (kolla den wikipedialänken, den känns verkligen som om den kunde gå igenom många bearbetningar till det bättre!) under min uppväxt. Ofta har jag nästan skämts för att säga hur det var – någon annan än min mamma och definitivt än min pappa som mest jobbade, skötte mycket av de sysslor som fanns i hemmet med fem barn: Tvätt, strykning, matlagning och annat. Så var det. Men det har verkligen inte varit politiskt korrekt i mina kretsar att ha haft det så. Men som sagt. Så var det.

    Tvätten var det mest spännande. Jag älskade att gå in det rum där mangel, strykbräda och tvättmaskin stod, ja, för den delen karet med tvättbrädan! Tant Johansson, som var världens snällaste, bästa, med två barn hemma som jag var oerhört nyfiken på och också lite avundsjuk på eftersom de hade tant Johansson till mamma, inget ont om min mamma för det, det är alltid grönare på andra sidan, ja, hon blev glad när jag kom ner till henne. Hon visade mig hur hon dänkte sig igenom hela tvätthögen först med en speciell dänkflaska, för att sedan stryka skjortor, dukar, handdukar. Det luktade så gott och jag njöt av att se tyget planas ut, nästan magiskt. Hon var så flink. Som man säger.

     

    Min egen strykbräda med utrustning. Fast det är ingen riktig dänkflaska, den hemma såg annorlunda ut! 

    När hon dog för så där tjugo år sedan var jag på sjukhuset och sa adjö till henne. Hon var en person som hjälpte mig många gånger ur knipor när jag var barn – jag glömde gympaväskor, böcker, glömde göra läxor. Hon höll lite koll på mig. Och det var först många år senare som jag insåg att när hon lämnade vårt hem efter en arbetsdag, med de uppgifter hon hade att göra där och i varje fall i mig ett behövande barn, ja, då åkte hon hem till en annan liknande situation. Dubbelt upp, alltså.

    Och ändå kunde hon ge mig all den värmen. Alltid förbinder jag det goda vårdandet av tingen med hennes omsorg hos oss och med mig. Och hon fick mig att älska att stryka. Och att dänka tvätt! 

    Andra bloggar om: Dänka, stryka, hembiträde, politiskt korrekt

    Relaterade bilder:

5 Responses so far.

  1. annika skriver:

    Kanske för sent att kommentera – är inte så van – men gör ett försök eftersom jag vill. Jag säger också DÄNKA och DÄNKFLASKA för så sa mina (jämställda f ö) föräldrar! och ingen av dem är skåningar!på tal om dialektalt. Det kändes mega-nostalgiskt att bli påmind om dess ord och att se dem i skrift tror jag aldrig jag gjort. Hemma dänkte vi och rullade ihop i väntan på strykning – på det sättet höll sig tvätten fuktig. Dänkflaskan var i plast med röd ”kork” med flera små hål i, lite som en sil eller ett såll – svårt att beskriva men jag ser den framför mig.
    Få dofter klår doften av stryktvätt – jag har många strykminnen. Som au-pair flicka i London på 70-talet strök jag varje lördagförmiddag – många skjortor (Mr förbrukade två om dagen) som skulle vara perfekt släta och sedan knäppas, vikas och staplas i garderoben. När jag var klar var jag LEDIG – ända till måndagmorgon!! På somrarna förr stod jag i trädgården och strök; sladden genom fönstret och bara fötter i gräset..det ni! Stryka är bra när man behöver lugna ner känslor – både jublande och kolsvarta- det är nämligen handfast (eller hands on, om man vill vara lite modern)
    P S Får kommentarer vara hur långa som helst?

  2. Evan skriver:

    Hej Annika, whoever you are! Ja, kommentarer får vara hur långa som helst och hur sena som helst! I princip kan man ju gå in och kommentera ett inlägg som skrevs för flera år sedan. Så kul att du känner igen dig vad gäller strykminnen. Jag har några av mina finaste doftminnen från strykbrädan och tycker mycket om själva hanteringen av tingen, så att säga. Jag står också ibland i trädgården och stryker, faktiskt. Och intressant att ordet då trots allt är spritt uppåt landet. Som du ser i länken till ordet i min post, så är det de sydliga landskapen som anses vara dänka-land.

  3. Evan skriver:

    Jahaja, NU vet jag vem du är. Så det var premiär för dig – du har alltså kommit ut som bloggkommenterare? Äntligen! ÄNTLIGEN!

  4. Katarina skriver:

    Haha, jag HAR en dänkflaska! Oumbärlig enligt mej.

  5. Evan skriver:

    Jag vill också ha en äkta dänkflaska. Det är bara att ge sig ut på jakt1