• Mental härdsmälta

    Posted on januari 22, 2012 by in Allmänt filosofiskt, I terrängen

    Trots att jag befinner mig mitt i en mental härdsmälta (mer nedan) så är det roliga saker i görningen. Till exempel var vi i fredags på konsert i Dalby kyrka där Lillian Boutté tillsammans med Burish – L’Etienne New Orleans Ensemble höll den fullsatta kyrkan i sitt grepp med sin kraftfulla röst, utstrålning och värme. Det imponerade och det ackompanjerande bandet var i sig en stor upplevelse att lyssna till med skickliga musiker och riktigt intressanta arrangemang. De fick stående ovationer i den gamla vackra kyrkan. Mer sånt i Dalby, mer, mer!

    Och idag var vi i Tosteberga och tittade på havsörnar! Vi kunde med kikare se de övervintrande havsörnarna. Häftiga!! De matas med avfall från slakterier i Kristianstad och med hjälp av ringmärkning följs deras rörelser. Att se havsörnen ta fart och flyga var mäktigt. Att återse Tosteberga var också fint – det är en riktigt vacker, stillsam plats. Plattland, lugnland.

    Kvartetten som kollar på örn, Katarina, Lars, Eva och Mats

    Men den mentala härdsmältan då? Begreppet myntades i morse av Mats.

    Efter några veckor då Mats och andra fått höra den ena underligheten efter den andra slippa ut ur min mun, samtidigt som jag gör konstiga grejer, förlägger saker, och är allmänt luddig i skallen så utspelar sig en dialog vid frukostbordet denna söndag:

    Mats: ”Sov jag när du gick ner i morse?”

    Eva: ”Om jag sov när du gick ner? Nä, jag var ju nere.”

    Mats: ”Jamen, jag undrar om JAG sov när DU gick ner.

    Eva: ”Men vem är ’jag’? Är det du eller jag?”

    Efter detta bryter ett, nej två, hejdlösa skrattanfall ut. Jag har helt tappat fattningen! När vi berättar för våra vänner, Lars och Katarina om detta, får vi höra om deras barnbarn Markus. Han pekar på sig själv och säger ”dej”. Han har hört mamma och pappa, alla andra, peka på honom och säga ”Ska vi ge dej lite mat?” ”Ska vi natta dej nu?”. Han tror att han är ”dej”. Markus har heller inte koll på sina pronomen. Han är 2 år, ska tilläggas.

    Julia: ”Mamma, du är bra på att vara utbränd.”

    Jodå, det är lite fyr i stickan, allt.

    Så här luddigt kan det kännas ibland.

    Andra bloggar om: , , , ,

    Relaterade bilder: