• I huvet på Eva Nygren. Nuförtiden.

    Posted on april 24, 2013 by in Övrigt

    Jag kliver av tåget på Stockholm centralstation och tar mig ut i ett myllrande storstadsgatuliv, en fredag eftermiddag. Min blommiga resväska i ena handen. I den andra en ny, fräsig, men ännu för mig ovan handväska (efter år av tryggt bärande av  axelremsväska, säkert hissad över axeln för att omöjliggöra tapp).

    In på Åhléns city. Här ska det testas parfym. Jag möter, mitt bland alla lediga kunder som sniffar runt bland flaskorna, en vänlig expedit som tar sig an mig. Hennes blick möter min över ett hav av kunder och jag ser att hon ser att här är en kvinna (jag) som vill ha hjälp. Hennes.

    DSC_0001

    När jag bara sysslar med bilder kan jag hålla fokus. Hela tiden.

    Jag beskriver min näsa för henne. Alltså vad den gillar. Dofter med kryddor, lite trä. Kanske lite maskulin, inte för påträngande. Ändå tydlig. Förstår hon? Jorå, säger hon med en lätt brytning. Hon kan hjälpa mig.

    Vi går runt bland hyllorna. Testar Dolce, Cavalli. Snusar på Dior. Luktar på kaffebönor och börjar om. Hon sprutar på mig en doft. Jag ska låta den vara en stund och återkomma.

    Tar mig upp på andra våningen med rulltrappan. Nu ska det handlas! Leksaker till Harriet och Noah. Jag hittar ett rosa troll till henne (”det viktiga är att det är rosa” har hennes pappa meddelat) och utomhusleksaker till ettåringen Noah, Det går fort och snart står jag vid kassan.

    PANIK!!!! Var är handväskan? Jag ropar till kassörskan att min handväska är borta, kan hon passa min resväska medan jag letar? Jag rusar bort till trollhyllan där jag just var, ropar till en expedit att jag är av med min väska, tänker, tänker, allt som är i den, hur kan jag, hur kunde jag, vad är det med mig, var är väskan ….

    Plötsligt står en gråklädd kvinna intill mig och undrar vad som är fatt. Hon har kassaexpediten bredvid sig. Den gråklädda kvinnan har ingen skylt. Men det hade kunnat stå ”Jag som tillkallas när folk går amok i butiken” på den. Om hon haft en.

    Hon lugnar ner mig. Säger att de nästan alltid hittar ”sånt som folk glömmer i butiken” och att hon ska hjälpa mig. Hon är magiskt lugn.

    Det tar en evighet, känns det som, att ta sig ner till bottenvåningen från plan 2 i detta stora varuhus. Jag vill tränga mig förbi alla i rulltrappan och rusa ner men det känns nästan ovärdigt med den lugna kvinnan bredvid mig.

    När vi kommer åkande ner för rulltrappan spanar jag framåt mot parfymavdelningen. Där ser jag, som i ultrarapid, en butiksvakt stå med armen höjd med något i handen. Hon ser frågande ut när hon vänder sig mot en kollega.

    Det är den. Det är min väska. En sådan galen lättnad. Oj. Oj. Oj.

    Men Eva. Vad är det med mig nuförtiden? Huvet funkar dåligt. Jag fokuserar på ett, tappar fokus på två. Eller tvärtom.

    Trots detta, trots denna krypande känsla av att åldern gör mig sämre rustad för förändring, som att byta till en annan sorts väska, ja trots detta så lämnar jag Åhléns mest genuint impad av varuhusets väldigt proffsiga sätt att ta hand om snurriga mig och min väska. Verkligen väl skött, Åhléns. Heder åt er och era vakter.

    Relaterade bilder:

8 Responses so far.

  1. Maria skriver:

    Du, det är SÅÅÅÅ lätt hänt och har nog inte med din ålder att göra. Men härlig läsning, skönt att det finns fler virrpannor därute. Och hedersknyfflar.

  2. Jah Hollis skriver:

    Tiderna förändras och vi med dem.
    Lite rolig är historien i alla fall. 🙂
    Du blev förvirrad av parfymen, tror jag.

  3. Jahaja skriver:

    Ja, Maria, jag blev som sagt mycket uppiggad av det goda omhändertagandet. Jah, den steg mig åt huvudet, helt klart.

  4. Mikael skriver:

    Och så är det lätt att gå vilse i storstaden. Det gör jag hela tiden.
    Fin historia. Och väldigt fokusruna.

  5. Jahaja skriver:

    Det är lätt, Micke! Kul att höra av dig igen. Hur går det med din egen blogg? Vad är fokusruna?

    • Mikael skriver:

      Din teckning – eller är den ett tryck? Jag tycker den påminner om en runa – och ett resultat av ditt fokus.

  6. Jahaja skriver:

    Det är en målning på skrynklat papper. Den är helt klart ett resultat av mitt fokus. OK; I get it! Var blev det av din blogg?

  7. Mikael skriver:

    Så många andra historier kom emellan.