• Öster om Eden

    Posted on augusti 15, 2013 by in I terrängen, Konst och kultur

    Hur mycket jag än älskar vårt hem, kan jag känna en stark längtan att komma härifrån. Ibland bär det av långt bort. Men de korta turerna ger mycket njutning de med. Denna torsdag åkte vi österut från vårt Eden, här på Spannmålsvägen.

    Syftet med turen var att hämta tavlor som jag haft hängande på Hagebo B&B över sommaren. Stället ligger just vid Backåkra och vägen dit är fantastisk, på små vägar, nära Fyledalen och sedan utmed vattnet. Färgerna nu är lätt brända och ljuset blir något annat.

    Här i krokarna, söder om landsvägen i det som vissa menar är det egentliga Österlen, såg vi för ett år sedan ett fält med rödkål. Något av det häftigaste och vackraste jag sett.

    DSC_0705

    Det här fältet bara måste jag komma tillbaka till. Eller var det en dröm?

    När vi drar norrut för ett besök hos min bror stannar vi hos Margareta Forslund i Vik, vars vallmor gjorda av akrylplast vi sett på utställningen c/o Kolonin i Landskrona. Vi talar med henne en stund, hon berättar om sitt arbete och vi får med oss (dock 500 kr fattigare) en av hennes fantastiska blommor hem.

    Bild 4

    Ni som känner till min smak fattar nog hur jag föll för denna.

    Min bror och svägerska bjuder på lunch i sin trädgård. Vi får både förplägnad för mage och öga där och vi drar vidare mot nästa mål.

    Bild

    Min svägerskas förtjusning är stor över denna vackra ”citrongurka”. Och vår med. Ska vi nännas (heter det så?) äta upp den?

    Christinehofs slott. Dit åker vi främst för att se en utställning med Hans Krondahls konst. Jag har tidigare skrivit här i Jahaja om Hans anknytning till vår familj. Det känns därför extra kul att komma hit. I slottets närhet ligger också Andrarums alunbruk.

    Hans växte upp nära, i Bertilstorp. Utställningen visar inte så många av hans textila verk men berättar om tillblivelsen av några av dem. Många fina skisser visas också upp. Och sist men inte minst, som besökare kan man också ta del av en femton minuter lång intervju med den pigge 84-åringen som berättar om sina projekt och hur han tänkt kring sitt konstnärliga arbete. Det är väldigt spännande och stimulerande.

    Bild 2

    Hommage a Dalai Lama heter den. Här har Hans bland annat använt återanvänd drällduk. Nog det finaste verket av de som visas, tycker jag.

    Sedan tar vi en promenad ner till det gamla alunbruket, och alunbyn. Här finns längan som Hans K bodde i under många år. Som Mats påpekar (jag hade aldrig tänkt på detta själv) så ligger slottet uppströms – då slapp man skiten nedströms som alunhanteringen genererade.

    Jaja, det var då det. Sedan kommer vi hem till nutid. Mats sticker iväg och slår på en boll, fram och tillbaka i två timmar (tennis). Då är han glad. Jag tittar på ett nytt avsnitt av The Killing. Då är jag glad. Då och nu och nu och då. Huller om buller.

    Andra bloggar om: , , , ,

4 Responses so far.

  1. Henrietta Shapira skriver:

    Så ofta jag hade velat dela dina åsikter och berättelser med familj och vänner här, men språket, språket!!!!! Dina senaste tankar och upplevelser om då och nu, nu och då, om Hans och hans fantastiska konst, Karins citrongurka, skånska korsvirkeshus, slott och alunbruk, allt får mig att sucka djupt medan jag tittar ut över de eld och solbrända fälten som omger vår, i ett annat öster om Eden, gård. Mina B&B gäster sitter förnöjda i den nedkylda matsalen och (hoppas jag) njuter av min frukost och tittar sig runt på mina målningar och skulpturer, medan jag tänker på hur klok Hans var redan som ung man när Mamma bad honom titta på mina teckningar och han kommenterade att om man inte går omkring med block och penna i fickan hela tiden (och det gjorde alltså inte jag) då brinner det inte tillräckligt i själen för att bli en ”full-time” konstnär. Men åren har lärt både dig och mig, och säkert även många andra, att vi mindre brinnande själar kan med tiden hitta en väg där vi kan njuta av och utöva ”part-time” skapande, till vårt eget, och ibland även andras, förnöjelse. Så heja på du, Eva, medan jag förblir kanske den enda jahaja beundraren här i Mellersta Östern.

  2. Eva Nygren skriver:

    Hej och hå, Tetta. Ja, Hans hade nog block och penna med hela tiden! Så fint du skriver! Kanske du också borde starta en blogg?! Eller, du kan bli gästbloggare hos mig? Det skulle passa bra eftersom det var du som sa det. Jahaja, alltså.

    • Henrietta Shapira skriver:

      OK, kanske ännu något gemensamt att fundera över! Så, den där fräsiga skjortan, det kan faktiskt vara lika njutningsfullt att tänka på den som att ha den på sig, och så behåller man pengarna. Men för Hans skull hoppas jag att inte många tänker som jag …..

  3. Eva Nygren skriver:

    Eftersom Hans skrev till mig att de kan köpas för 1750 kronor så bestämmer jag mig för att du har rätt – det är lika njutningsfullt …


%d bloggare gillar detta: