• I kontakt med Stagnelius

    Posted on september 16, 2013 by in I terrängen, Konst och kultur, Resor

    Vi skulle ta en liten tur till Öland. Stam, som man säger på hebreiska. Ett mycket användbart ord som betyder ungefär bara därför, eller utan någon speciell anledning (läs länken om ni vill införliva ordet i ert ordförråd). Vi skulle dit bara för, varför inte? Det var ett bra tag sedan vi var där, etc.

    Så här fint bodde vi förra gången på Öland. Bårby på västra sidan

    Det hände sig så att vi ordnade boende på Gärdslösa prästgård, Stagnelius barndomhem. Vi ville bo på östra sidan, andra ställen var stängda men icke där. Eftersom jag nyligen haft anledning att läsa Stagnelius i jobbet kändes det kul att bekanta sig mer med poetens bakgrund.

    På väg till östra sidan stannar vi vid Ölands folkhögskola i Skogsby. Där har Julia gått, den ettåriga dokumentärfilmsutbildningen. Skolan är nu tillbyggd och har en flygel med mycket fina ateljéer och ett alldeles underbart bibliotek. Det finns sommarkurser och jag bläddrar suget i årets programfolder.

    När vi berättar att vår dotter varit elev på skolan frågar de vad hon heter. Trots att de inte minns henne låter de mig köpa några penslar från en alldeles utmärkt konstmaterielaffär. ”Din dotter har ju gått här, så vi gör ett undantag trots att det egentligen bara är för våra elever.” Hyggligt minsann.

    Capellagården är stängd, och väldigt mycket annat. Bara keramikern i Resmo håller öppet på det ställen vi besöker på väg till vårt boende. Öland är övergivet av turistnäringen så här års.

    Så kommer vi då till Gärdslösa, en vacker öländsk radby. En gång, ja runt 1800, hade den  1 500 invånare. Idag bor det 125 personer här. Här föddes alltså Erik Johan Stagnelius och bodde här tills han lämnade hemmet för att läsa i Lund. Vi bor i den prästgård där hans far var verksam och där diktaren bodde med mor och fem syskon, samt pigor och drängar som arbetade i prästfamiljen.

    DSC_3016

    Gärdslösa prästgård

    År 2009 bildades en ekonomisk förening som sedan dess låtit rusta upp huset och nu driver gården som hotell. Det finns fyra dubbelrum att hyra för natten, antikvariat och på sommaren kafé. Det finns också massor av information om Stagnelius att hämta. Både i bokform och bland de som ideellt driver hotellet. Rummen är mycket charmiga och inredningen utgörs av möbler donerade av olika personer som velat delta i att hålla den här vackra prästgården intakt. Det är ett one of a kind-ställe som jag varmt rekommenderar. Det sägs att det spökar men det enda jag hörde var något som kunde varit möss i den antika byrån … Anä. Skojar mest. Se på bilderna i FOTAT!

    Vi har tur med vädret och kör runt på Öland under en hel dag och tittar oss omkring. Allt är stängt i restaurang- och kaféväg på den mindre exploaterade östsidan men tack vare tips från Ölandskunnig kollega hamnar vi i lite off-liggande Kårehamn. Här är det folk! Här är det öppet och vi äter den av kollegan Jessica rekommenderade fisksoppan. Mums. Mums och mums. En sådan soppa. Kårehamn kan vara värt ett besök bara för den.

    Och så är det då lördag kväll på Öland och vi har bokat biljetter till en unik föreställning. Stagnelius ska hyllas  i Gärdslösa kyrka. Det är ett samarbete mellan olika personer och grupper som resulterat i Stagnelius in concert, en föreställning som bjuder på både kör- och solomusik, och också besök av Stagnelius själv som docka. Förseställningen äger rum i den kyrka där Erik Johans pappa var sträng pastor och det känns stämningsfullt och nästan högtidligt att njuta av denna kreativa produktion med nyskriven musik till många av Stagnelius mer kända dikter.

    Vi går hem genom den mörka byn. Från norra Gärdslösa. Till mellersta. Till södra. Där ligger prästgården.

    Jag funderar mycket över Stagnelius när vi kommer till vårt rum i prästgården. Stackars Stagnelius. Vi pratar om honom. Om hur världen var när han levde. 1793-1823. Vad månen, som han beskriver som ”aningens och minnets bleka stjärna” kan ha betytt för honom där han satt i den lilla öländska byn och funderade över livet. Hur var det att leva i en prästfamilj där de andra bybarnen inte ville leka med prästens barn, kanske av rädsla för att prästen skulle banna dem om de busade. Magnus Stagnelius som fadern hette, han var sträng.

    kor

    Om han var foglig, Stagnelius, så märktes det inte i hans dikter.

    Jag läser en intressant artikel i Läkartidningen om Stagnelius hälsa eller snarare ohälsa. Läkaren som skrivit artikeln menar att idag hade man gjort en utredning av Stagnelius om han hade kommit in på BVC med de fysiska problem som han hade enligt vad som är dokumenterat.

    Tja. Men vad ska man göra åt det nu. Vi får vara glada över att dikterna finns kvar och att de kan läsas som texter som ger mycket åt många, i helhet eller som delar. Som att kaos är granne med Gud. Kunde det sägas bättre? Vad nu Gud än är. Eller att natten är dagens mor. Hur fin är inte den metaforen.

    Efter ännu en spöklös natt på Gärdslösa prästgård kör vi mot Vida museum på Ölands västra sida. Detta är ett favoritställe och inte heller denna gång blir vi besvikna. Vi ser fantastiskt arbete av Bertil Vallien, Lena Cronqvist och Ulf Trotzig. Titta gärna på mina bilder från resan (FOTAT) så får ni smakprov. Av både det och annat.
    Andra bloggar om: , , , , , ,

3 Responses so far.

  1. Tobbe skriver:

    Tack för att ni botaniserar och du rapportrar från mitt uppväxtlän! Många vackra foton också.
    Jag blir påmind om hur jag fann tröst hos Erik Johans härliga jeremiader för ett par år sedan:

    ”Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
    att bädda vårt ensliga läger!
    Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
    blott dig till förhoppning jag äger.

    Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp!
    Förkväv i ditt famntag min smärta.
    I maskar lös tanken och känslorna opp,
    i aska mitt brinnande hjärta.”

    För att nu inte tala om en annan mjältsjuk diktare verksam i samma landsända:

    ”Det går en liklukt genom människolivet.

    Hur lång, hur ändlös är vart pulsslags smärta!
    O, mitt förtärda, mitt förblödda hjärta!

    Mitt hjärta? I mitt bröst finns intet hjärta,
    En urna blott med livets aska i.”

    Stam!

  2. Eva Nygren skriver:

    Ojoj, jag fick googla på Tegnér. Alltså, det är svårt med det här rätt överlastade som de båda poeterna kör med. Jag klarar Stagnelius i små doser, eller, enstaka dikter som Vän i förödelsens stund som är en riktigt vän för mig.

  3. Tobbe skriver:

    Tack! Fint att få läsa hela dikten, som hans mest kända ord kommer från! Och en bra artikel av Göran Greider fann jag på samma gång.


%d bloggare gillar detta: