Att bara plocka ett äpple

På en söndagsrunda, denna till vad Mats kallar min vallfartsort nr 1, rödkålsfältet vid Slimminge (vid Rydsgårds gods), kör vi på väg tillbaka till Dalby förbi Svaneholms slott. Här bodde Rutger Macklean, han som sägs ha infört skifte i byarna. Läs gärna Populär historias artikel som jag länkat till.

En trädgårdsförening har gjort i ordning runt grindstugan och vi går runt i den höstiga, vackra lilla trädgården. Det finns mycket kvar att titta på.

På ett äppelträd hänger det ännu några äpplen. Jag plockar ett, det är fuktigt av regnet, rosigt. Vi delar på det, Mats och jag. Vi går ner mot slottet, ursprungligen från 1500-tal, ett märkligt bygge som ligger vid sjön. Parken runt slottet är vacker med gamla, frimodiga träd. En underbar bok, en fantastisk ask.

Askens stam har blivit hem för annan. Andrahandskontakt.

Och det slår mig. Här går vi. Jag, en individ ofta försjunken i dystopier som nästan alltid beskriver en framtid utan natur, träd, med gifter överallt. Och Mats, mer av en faktakille, ständigt oroad av rapporter han läser om miljöns framtid. Ja, här går vi och plockar äpplen och tittar på friska träd. Det är fantastiskt. Har ni tänkt på det? Att kunna bara plocka ett äpple.

Vy vid mitt fält. Mitt fält!

Och så är det ju det där med rödkålsfältet. Sannerligen, sannerligen säger jag eder. Ta er dit innan det sista huvet har knivats ner. Nej, jag skojar inte. De skördar nu. Och nu. Och nu. Och ni kan missa detta fantastiska vackra. Trakten omkring, kullarna, (”här har inlandsisen gjort ett bra jobb”, säger Mats), ja, det är så grant. Och grönt. Och lila. Färgerna brottas. Bladen bråkar. Huvudena ibland klädda, ibland bara.

Kära kålhuven. Vad vackra ni är.

Och då snackar jag om kålhuven. Så ni vet.

Andra bloggar om: Rödkål, Rydsgård, Svaneholm, äpplen, Rutger Macklean

Relaterade bilder: