• Jag trodde aldrig att jag skulle bli sån!

    Posted on augusti 23, 2015 by in I terrängen, Konst och kultur

    Möns klint – häpnadsväckande!

    På väg in i grannbyns stora färgaffär faller min blick på min korta klänning. En stor chokladfläck syns tydligt mot det orange tyget. Jäklar, jag tog ju den här klänningen ur tvättkorgen i morse när jag skulle sätta mig och måla. Glömde sedan byta till något rent. Nu ser jag också kråkboet i affärens fönster. Kråkboet i min frisyr då. Sist det huvet såg en kam var för några dagar sedan.

    Jag trodde aldrig jag skulle bli sån. Jag trodde jag skulle bli som min mamma som varje morgon, oberoende av dagens schema, kammade sig, satte på sig snygga kläder och gärna lite smink.

    Men icke sa Nicke. Så blev det visst inte alls. Härom dagen var Mats och jag på banken. Tack och lov skulle vi inte låna pengar. När jag kom hem upptäckte jag att min gröna tunika var ut och in. Tvättråden fläktade fint ut från sömmen när jag rörde på mig.

    När vi då som igår ska ge oss iväg på en kort tur till grannlandet, ser jag därför till att vara hel och ren. Läppstiftet sitter som gjutet, kläderna är både rena och rättvända och håret kammat.

    Vi ska till ön Mön och dess klint. Senast vi var där var det också sommar och sol och jag minns det som en stark upplevelse. Så är det även nu fast molnen drar in över Mön-ön och sänker temperaturen denna varma helg. Men vyerna är storslagna. Fast kändes det så mycket i knäna när vi sist gick i den starkt kuperade terrängen, sådär tio år yngre? Kan inte minnas det.

    Slottet Liselund beläget norröver på Möns klint har en fantastiskt fin slottsträdgård som danska Nationalmuseum sköter om och ställer ut konst i. Det är väl värt ett besök. Man kan bo på slottet som gäst men det kostar. Det finns många andra alternativ på ön, inte minst privata rum.

    Liselund

    Man kan ha kul i en park

     

    När vi idag börjar återresan till Sverige svänger vi in mot Dragör strax före bron. Det är en stad vi såg rätt ofta förr, när det 1960-1999 gick färjor hit från Limhamn. Jag har hört att Dragör, efter en låg period i samband med att färjorna slutade köra mellan Danmark och Sverige och man miste många svenska kunder, gick ner sig lite ekonomiskt. Men nu blomstrar staden.

    Och stämningen är hög i hamnen när vi kommer dit denna soliga söndag. Massor med folk på alla restauranger och flera affärer håller öppet. Jag klämmer i mig tvådagarsresans andra fiskefilet med pommes och remoulade, utan någon ansträngning alls, och Mats känner sig tvingad, trots att han ätit en stor pizza, att uppsöka det legendariska glasstället och köpa en enorm glass som han faktiskt inte riktigt orkar äta upp.

    Rätt så mätta, alltså, styr vi kosan mot Sverige. På Rapport snackar de om regn i veckan men det verkar otroligt. Men å andra sidan så blir saker ofta annorlunda än jag tror!

    Andra bloggar om: , , ,

     

    Relaterade bilder:

One Response so far.

  1. Tack för att ni tar mig med på ännu en resa, era matvrak!