• Vackert så!

    Posted on mars 3, 2016 by in Konst och kultur

    Såsom i en spegel

    Ut går jag i skogen. Kameran över axeln, den lilla i fickan. Men framför allt är ögon och öron med, denna tidiga vårdag med lovande ljus och flygande fåglar över mig. Över mig.

    Jag går ut i ”vår” Skrylleskog, närstuderar trädstammar som vanligt och riktar också blicken uppåt emellanåt, lätt överraskad över de perspektiv detta ger. Det är vackert, så vackert.

    För några dagar sedan stötte jag på en visa som jag måste dela med er. Det går via Spotify. Jag hade valt att lyssna på Sven-Bertil Taube denna städ-dag. Han är en sångare jag gillar väldigt mycket, inte bara när han sjunger farsans sånger. När jag då hör den här drygt 80-årige mannen sjunga Vackert så i duett med Håkan Hellström då blir det så fullständigt härligt i mig. Så fantastiskt fint. Och visan, skriven av Elias Sehlstedt i mitten av 1800-talet, den talar till mig, både text och musik. Musiken är komponerad av CGR Littmarck. Ni måste lyssna, det är så vackert. Lova!!

    Du klagar, men du klagar dumt,
    Min gamla hedersvän!
    Ditt öga ser allting så skumt,
    Som om det grott igen.
    Vad, som ditt sinne stämmer ned,
    Jag icke kan förstå.
    Du är ju född, att börja med,
    Och det är vackert så.

    Var gång du dig i spegeln sett,
    Så såg du väl däri,
    Att dig en sällsam ära skett,
    Att du fått männska bli.
    Du är mot larver och insekt
    En sol att se uppå:
    Du är av Adams stolta släkt,
    Och det är vackert så.

    Vår jord tar hand om vår person
    Från början och till slut:
    Är man ej född med pretantion,
    Så kan man slå sig ut.
    Om du i skogen gör en titt,
    Så kan du lita på,
    Att du har svamp och blåbär fritt,
    Och det är vackert så.

    Vår jord visst sparsam vara kan
    Att ge, då man vill ha,
    Ty hon vill helst, att människan
    Skall komma själv och ta.
    I berg och floder finns det gull.
    Och om man friskt går på,
    Så kan man stoppa fickan full,
    Och det är vackert så.

    Har du ej gratis fått förnuft
    Att bruka som du vill,
    Och dito vatten sol och luft
    Och snö och månsken till?
    När se’n du en förnyad hud
    Vart sjunde år lär få,
    Jag tycker, sannerligt för Gud,
    Att det är vackert så.

    Och när till slut du andan mist,
    Och du är kroppen kvitt,
    En himlafärd du gör till sist,
    Som du får kostnadsfritt.
    Vem vet kanske en skönhet då,
    Som du ej tänker på,
    Skall till din grav med rosor gå,
    Och det är vackert så.

    Ja, Elias Sehlstedt hade nog också gått någon promenad bland träden, kollat in stammar och lyssnat på fåglar. Han hade nog också, någon gång, vaknat med tyngd i själ och hjärta. Läser man biografiska fakta om honom så blir man säker på den saken. Sånt är livet.

    Men för mig är både skogen och musiken och orden ständiga källor till glädje och läkning. Det är sannerligen vackert så.

    Sehlstedt var också en duktig konstnär, se här. Och den store Strindberg hade höga tankar om honom. Läs här i projekt Runeberg hur Strindberg beskriver deras möte. Boys in the band, ja, havsbandet då.

2 Responses so far.

  1. Tobbe skriver:

    Jahaja, Sven-Bertil och Håkan är en fin kombo! Tack!
    Själv lyssnar jag på Jackie, som funnits i mig sedan jag såg scenföreställningen på 70-talet och Alltid inom mig , som jag upptäckte av tragisk anledning för nån vecka sen.

  2. Eva Nygren skriver:

    Vackert och så sorgligt ditt tips, Torbjörn. Den syns minsann en liten melankoliker där också … ja, vackert så.


%d bloggare gillar detta: