• Kreta revisited

    Posted on maj 21, 2016 by in Resor

    _DSC2275

    Vår första gemensamma resa som par gick till Kreta. Mats och jag åkte dit 1979 på en restresa, bodde i ett högt, opersonligt hotell men blev ändå oerhört förtjusta i ön. Baden, bergen, maten, vänligheten.

    Det blev något mytiskt över ön i vår privata historik. Därför ville vi gärna ta med barnen dit och det skedde 1991. Jag minns starkast från den resan hur barnen sprang ned till havet i den lilla byn Analipsi där vi bodde och hur de njöt av det varma vattnet, redan i juni.

    Vi har besökt andra grekiska öar senare men Kreta har ändå funnits kvar som den finaste, mest intressanta och speciella. Att nu kunna resa till Grekland redan i maj gjorde att saken var biff. Kreta revisited. Se bilderna!

    Kreta är sig likt, och också sig olikt. Maten är lika god. Det är lika sanslöst vackert. Bergen är lika förtrollande och tycks inte ha rört sig en tum. Och folk är vänliga, utan att vara påträngande. OCH: Toaletterna är MYCKET bättre. Vägarna är bitvis (i den verkliga betydelse, bitvis) mer farbara. Och det är annorlunda denna gång för att maj på Kreta bjuder på en betydligt mer behaglig temperatur för turistande.

    Vi reser mer Ving som många gånger tidigare. Allt funkar bra men orten, Agia Marina, där vårt hotell ligger nära Chania, är rätt trist. Hotellet, Bella Vista Village, ligger uppe på berget en bit från bebyggelsen i byn, vilket gör att det är tyst och lugnt.  Det är ett bra hotell. Vår värdinna på det  lilla hotellet med 25 rum är mycket sympatisk och gillar dessutom att kompostera! Vettigt på ett hotell!

    Vi har hyrt en bil vilket gör det möjligt att ta sig runt på ön och besöker bland annat Chania som är en mycket trevlig stad med en gammal stadskärna. Det är rätt lugnt än så länge så här års och vi strosar runt i stan utan att trängas med många andra.

    Trots att vi varit två gånger på Knossos vill vi gärna åka dit igen och vi börjar med att se en stor del av fynden från det minoiska templet på Heraklions arkeologiska museum. Fy tusan vad de kunde, redan för fyra tusen år sedan. Mycket av det vi ser är väldigt rörande och berörande. Titta gärna på mina bilder!

    _DSC2167

    Tjurfäktning av en sort med två kvinnliga och en manlig deltagare. Knossos-fynd.

    När vi kommer till själva Knossos som ju är som ett utomhusmuseum, det vill säga platsen där själva det minoiska palatset låg, ja då står regnet som spön i backen. Vi går runt bland andra blöta turister men det gör inget. Det ska bli sol nästa dag …

    Har ni inte varit på Kreta så åk dit. Bara Knossos är värt ett besök, gärna kombinerat, som vi gjorde nu, med ett besök på muséet. Vi må vara ena riktigt bra moderna ess, vi svenskar, men blickar vi bakåt till den tid som var den minoiska höjdpunkten så får vi nog anse oss rejält besegrade kulturellt.

    En kväll tar vi bilen och bah typ kör. Inåt landet, in i lite byar. Överallt apelsinträd, massor med olivträd. Det är grönt så här års och dessutom efter regn. En underbar temperatur, mellan 20 och 25 de dagar vi är där.

    När vi kommer tillbaka till vår by letar vi upp en krog bland det hundratal som finns att välja på. Kyparen är oerhört på hugget, vill att vi ska säga exakt hur vi vill ha maten. Ändå blir det lite fel, och saker välts.  Men maten är god. När rakin (grekiskt vatten kallar någon den starka drycken) kommer efter att vi bett om notan kommer kyparen in med tre glas, till honom och till oss. Vi har sett hur han dricker raki med andra gäster när de ska betala och han gör så även med oss. Det blir glasklart varför han är så fumlig!

    Mats, chauffören, tar oss också en dag till Rhetymnon, en stad vi minns från förra gången som väldigt vacker med en stor gammal stadskärna. Denna gång är den lika fin och promenaden utmed havet ännu mer fixad och fejad. Vi njuter av en sval vind och stadens goda kommunala wi-fi. Lite svärdfisk som middag vid havet blir också en del av vad den staden bjuder på.

    Och så ska vi bland annat påhejade av Bert Bodin, besöka Paleochora. Det finns minst två vägar dit från där vi är. Vi väljer den som ser minst vinglig ut på kartan. Det visar sig dock vara en väg där staten Greklands brist på skattemedel gör sig tydligt. Det är smalt, det är vingligt, det är lätt obehagligt. Men sickena vyer, ojojoj. Resan ned till sydkusten tar dock låång tid och Paleochora, resans mål, är vackert, men darret efter kurvorna sitter i länge hos undertecknad. Men oerhört skönt är det och mycket hav och vind får man i denna sydliga kustort.

    _DSC2302

    Så vackert så.

    När vi återvänder till Agia Marina äter vi god mat på restaurang Folia där ägaren verkar genuint intresserad av vad vi tycker om maten. Man tänker ofta på det stackars Grekland när man är här. Hur ska de klara turismen, när vägarna är i så dåligt skick på grund av bristande skattemedel? Till exempel?!

    Men vi trivs här. Vi gillar det skarpt. Bergen. Vattnet. Det klara ljuset. Det är tacksamt att besöka öar, man kan lätt orientera sig, och också greppa helheten (om inte ön är för stor).

    Så Kreta anno 2016 är lika härligt som anno 1991. Vi åker gärna tillbaka.

    Andra bloggar om: , , , , ,


%d bloggare gillar detta: