• Att åldras

    Posted on maj 15, 2017 by in Allmänt filosofiskt
    _DSC4062

    Inte som en slägga, kommer åldrandet. Lite mer som en svagt upplutande backe. Akvarell med Säkert-inspirerad titel.

    Jag skämdes. Jo. Så var det.

    Det skrivs och talas mycket om åldrandeprocessen. Självklart beror det på att det är fler och fler som får åldras alls i vårt samhälle.

    Vissa saker känns bra med åldrandet, andra inte. Och en hel del är konstigt, och överraskande. 

    Det som är bra är att en viss känsla av what the hell infinner sig. Jag vill göra det jag vill, tycka det jag tycker. Tiden kvar är mindre, jag kan också känna att mina åsikter bottnar i något i min personlighet som vid det här laget, vid knappa 65, inte kommer att ändra sig så mycket. 

    Det som är okul är framför allt kroppens åldrande. Att ofta vakna stel i kroppen, att en promenad i dåliga skor kan göra mig sned och trött i timmar efteråt. Att en dålig natts sömn gör nästa dag, låt säga, bra mycket svårare än får några decennier sedan. 

    Men annat i processen är mer komplext och överraskande.

    Jag träffar en ung person. M är sällsynt jämlik i sitt beteende, hon behandlar alla på ett naturligt och likartat sätt. Ung som gammal, kille som tjej, invandrad som härfödd. 

    Vi träffas på vår vanliga mötesplats. ”Så fint färgkoordinerad du är idag” säger hon. ”Kul att du märker det” säger jag. Jag går några steg bredvid henne, vi liksom skuttar fram båda, hon är glad, jag är glad.

    _DSC4053

    Slå klackarna i taket. Akvarell.

    Då fylls jag helt plötsligt av en djup skamkänsla. Jag inser att jag kände mig som hon. Som att vi är lika, kanske lika unga. Skammen kommer när jag tänker att det är vi ju inte alls. Skammen kommer när jag tänker att utifrån sett är jag en åldrad kvinna och hon en ung tjej, inte alls kompatibla i mångas ögon. 

    Nej, trösta mig inte med att ”men det är ni ju, ni är kompatibla och du säger själv att hon behandlar alla lika och hon känner säkert inte det du känner, att ni är olika”. Säg inte det, för skamkänslan är min. Jag känner den. 

    Jag förstår att detta kan tyckas som något som inte borde inge skamkänsla. Men det gör det. Något i mig säger, ”tro inte att du är ung”. En Jantevariant. 

    Den här starka känslan överraskade mig. Skammen handlar ju om att jag har en inre bild av mig själv som inte stämmer med den yttre. Eller den yttre bild som jag tror att den ser ut. Så som jag tror, i det skam-ögonblicket, att folk ser mig. 

    Det känns konstigt och överraskande. Att åldras. 

    Men det är alltid kul att måla. Och överraskande. Titta gärna in i MÅLAT där det finns lite nya bilder! 

    Andra bloggar om: , , , ,

4 Responses so far.

  1. Bert skriver:

    Men vad är nu detta för funderingar?
    Du är ung så länge du känner dig ung.
    Lägg därtill ett par skopor livserfarenhet. Du är en vinnare!

    • Eva Nygren skriver:

      Javisst är det så. Men den här känslan hade jag. Det är inte helt enkelt att vara både ung och åldrad på en gång. Visst har jag livserfarenhet men det är ju något annat. Det var minst lika komplicerat att vara tonåring om inte värre men då hade jag ingen blogg där jag kunde dela med mig av mina tankar. Som då nog ofta handlade om den jag var kär i som nog inte var kär i mig eller någon kompis som var taskig.

  2. Agneta Croneld skriver:

    Nej, jag håller inte med om att man inte är gammal bara för att man känner sig ung. Jag är både ung och gammal på en och samma gång. Det är detta tillstånd som förvirrar, tror jag. Men, Eva, jag tror inte att man behöver känna skam för att det unga inuti blommar ut i sån glädje så som du kände. Det kan tränga ut genom varje por och det syns i ögonen men så klingar det av och man blir mer normal för sin ålder. Lite ankommet skal men inte så värst illa ankommet att man behöver sorteras som bäst före… Nu har jag tappat tråden, jäklar, det är jobbigt och värre än det du upplevde.
    Hurra för flickan och tanten i dig!

    • Eva Nygren skriver:

      Ja, den där blandningen av ungkänsla och gammalkänsla är lite förvirrande ibland tycker jag. Du skriver att man inte behöver känna skam. Men är inte en skam som man inte styr över? Skammen liksom bara kommer, den styrs av annat än det rationella. När jag kände den här skammen, Agneta, så kände jag mig generad över den. Varför känna skam över en sådan sak? Men det gjorde jag ju. Så det måste handla om något lite komplext och svårt. Ja, kanske den där blandningen av flicka och tant, som du så väl uttrycker det, är det som ställer till det. Lite obalans i systemet liksom.


%d bloggare gillar detta: