• ”Vinternoveller” berör och skänker hopp

    Posted on september 15, 2019 by in Konst och kultur
    _DSC5429

    Grabben, 30×30 i akryl

    Jag läser boken ”Vinternoveller” av Ingvild H. Rishøi på en av mina nu täta resor till Stockholm. Resan ger mig både tid att läsa ut boken på 173 sidor och dess tre noveller, och också att smälta dem och tänka. 

    Novellen sägs vara en svår genre för författaren. Jag kan tycka det är en svårläst texttyp som läsare, när det handlar, som det ofta gör, om novellsamlingar med ett tiotal noveller. Det blir för många ingångar. 

    Därför känns det väldigt härligt och lagom med dessa tre som dessutom visar sig ha flera gemensamma teman.

    Bokens första novell ”vi kan inte hjälpa alla” beskriver den hopplösa situationen för en ung ensamstående mamma som inte har råd att köpa trosor till sin lilla dotter. Flickan har kissat på sig men mammans kassa är mycket skral. Dessutom vill flickan att de ska skänka pengar till en tiggare. Mamman vill gå flickan till mötes i detta. Men hur ska de få råd att köpa de trosorna flickan vill ha? Det verkar hopplöst, det är fattigt, ensamt och vi får detaljer ur den unga mammans liv som är skär i ens hjärta. Men novellen inger också hopp …

    Den andra novellen handlar om Thomas. ”rätt thomas” berättar om den unge killen som fått barn med en kvinna som inte vill leva med honom. För att vinna hennes kärlek och hjälpa till med de väntade barnet begår han ett brott. Hamnar i fängelse. När han kommer ut vill han träffa sitt barn. Han känner sig dålig, misslyckad, chanslös som individ. Men precis som i den första novellen träder en hjälpande människa in. En bra människa. 

    ”syskon” handlar om en grupp syskon där den äldsta fått ta mycket ansvar då mamman inte klarar av att sköta om de mindre barnen. Syskongruppen har tre olika fäder, ingen av dem träder in på allvar och hjälper till. Bara Rebecka, jaget i berättelsen, tar ordentligt, vuxet, ansvar. Men hon är alldeles för ung, klarar inte av det. Återigen kommer en bra människa in och räddar situationen. 

    Jag måste säga att det är sällan en bok får mig att börja snyfta. Men denna gör! Rishøi beskriver i alla tre noveller människor och barn i stort utanförskap, människor som vi vet finns i vårt samhälle men som lever långt ifrån i varje fall mig. Men hon ger också exempel på hur enskilda människor kan träda in och hjälpa till. Och på så vis bli till avgörande skillnad för de utsatta. Det handlar om människor med civilkurage. Det handlar om att det finns goda människor.

    Jag är väldigt imponerad och påverkad av boken och rekommenderar den varmt. När jag googlar på Rishøi ser jag att hon skrivit en hel del litteratur för barn. Texterna genomsyras av en stark känsla för hur det är att vara barn och utsatt. 

    Boken är utgiven på Flo förlag och har fått mycket fina recensioner. Den första novellen, ”vi kan inte hjälpa alla” ingår som obligatorisk text i många gymnasieskolor i Norge. De skulle passa väldigt bra för läsning också här i Sverige så om någon av mina tidigare kolleger läser detta så får ni här ett riktigt bra tips. 

    Så, helt enkelt: Läs ”Vinternoveller”. 

     

5 Responses so far.

  1. Mikael skriver:

    Ja, håller med. Så innerligt, ömt och avväpnande skrivet.

    • Eva Nygren skriver:

      Hej Micke, det var ett tag sedan! Visst är den fin, boken! Ja, avväpnande är verkligen ett lämpligt ord. Den som har beväpnat sig med vapnet ”det är bara kört för vissa” blir avväpnade. Sedan är det något med tonen som också är avväpnande, chosefritt. Och verkligen ömt, innerligt som du säger. En hög grad mänsklighet.

      • Mikael skriver:

        Ja, mänsklighet. Omtumlande att läsa om sorg och oro, och så det där hoppet som finns där någonstans men då måste någon bry sig. Sådana starka berättelser om vår tid. Jag var så tagen av första att den andra helt försvann – kanske grumlades läsningen av alla tårar – och sen ”kom jag tillbaka” till tredje.

        • Eva Nygren skriver:

          Det är väldigt viktigt att visa vad enskilda människor kan göra. Hon gör det på ett strålande och övertygande sätt. Jag var faktiskt mest gripen av berättelsen om Thomas. Tyckte det var så starkt med den här klassgrejen, att hon läste böcker. Han kände sig så liten och underlägsen. Och så den här starka Vibeke som enligt bartendern, om du minns, var en sådan person som tror att hon kan ändra på folk. Yes! Såna finns, och det är möjligt.

          • Mikael skriver:

            Ja, så självklart när vi ser det; kurage, medmänsklighet. Det är väldigt fint gestaltat av Rishöj.
            Och jag har tvåan kvar 🙂


%d bloggare gillar detta: