• Shtisel

    Posted on maj 8, 2020 by in Konst och kultur
    That’s how the light gets in

    Nu kan jag rekommendera ännu en bra TV-serie. Den israeliska serien ”Shtisel” kom redan 2013 och jag har fått den rekommenderad flera gånger av mina syskon. För något år sedan tittade jag på första avsnittet men kände att det nästan låg mig för nära – det judiska och det israeliska.

    Men någon annan talade om den, en vän som inte är jude eller känner till det israeliska samhället inifrån. Ja, hon till och med bad mig att titta på den så vi kan tala om den. Vi sågs i söndags. Igår kväll såg jag klart säsong 1 med dess tolv avsnitt.

    Ja, ni fattar. Den har verkligen fångat mig. Karaktärerna är intressanta, komplexa. De är helt enkelt som vi alla, fastän inramningen, med den stränga ortodoxa livsstilen, är så ovanlig och säkert rätt okänd för många.

    Men människorna förstår vi och kan identifiera oss med. Jag vill till att börja med då nämna Akiva, den unge mannen som vi ser teckna av apor på zoo i det inledande avsnittet. Han bor med sin pappa Shulem, de två där ensamma sedan mor/hustru dött och de äldre syskonen gift sig. Relationen mellan Akiva och Shulem, far och son, är en viktig del av ”Shtisel”. Båda männen är starka karaktärer, egensinniga, och också kärlekstörstande. Vi följer med spänning framför allt Akivas kärleksliv men också hans användande av sin konstnärliga talang och vad den för med sig.

    Det finns många karaktärer som jag intresserar mig för. Ruchami, Akivas systerdotter, kanske 15 år gammal, som spelas av Shira Haas som hade huvudrollen i ”Unorthodox” som jag skrivit om tidigare, är en. När hon blir lämnad att passa sin bebis till lillebror som mamman fortfarande ammar, har hon svårt att klara av det. Hon berättar skamset när mamman kommer hem att hon låtit bebisen suga på hennes bröst. ”Det gjorde ont, men han slutade skrika”. Mamman blir upprörd och säger att hon aldrig får göra så igen. Men detta är bara ett exempel på vad den unga, också egensinniga och starka Ruchami, gör för att praktiskt lösa det hon upplever som svårt.

    En annan fin person att följa är Akivas farmor. Hon bor på ett äldreboende. Hos en annan boende har hon sett TV-apparater, något som är förbjudet hos de strängt ortodoxa. För att fördriva tiden skaffar hon ändå en sådan och hur hon påverkas av serier och familjedraman hon följer på den ogudaktiga apparaten är rörande och fint.

    Mycket av det som gestaltas hör verkligen till den judiska och troendes världsbild. När Shulem som undervisar i en ortodox pojkskola, håller upp en modell framför sig som illustrerar planeternas rörelser runt solen, säger en liten kille. ”Du ser ut som Gud själv”.

    Den här lilla händelsen är för mig ett starkt bevis på en inifrånkunskap om det religiösa, troende judiska livet. Ingen som vill använda sig av ortodoxin som exotisk omgivning enbart, hade kunnat formulera den tanken åt den lille gossen. Sådana detaljer ger serien en stor trovärdighet.

    Det samma gäller detta: När det är Jom ha’atsmaut, den dag då Israel firar statens tillkomst, brukar det israeliska flygvapnet göra uppvisningar. Men de ortodoxa judarna i serien erkänner inte Israels existens. Först när Messias har kommit ska judarna få en egen stat, och hen har inte kommit än (mitt ”hen”). Därför menar man på skolan att pojkarna kanske inte bör titta på ”sionisternas uppvisning”. Fast till sist tittar alla ändå …

    Slutet på säsong 1 som jag såg igår kväll var snillrikt. Ja, om ni ser serien så kommer ni förstå vad jag menar. Och om ni ser serien – berätta gärna vad ni tyckte!

    Det finns massor skrivet om den här serien, det är bara att googla. Eller, kanske litar ni på mig?

3 Responses so far.

  1. Maria skriver:

    Jag tyckte mycket mycket om den. Jag minns att du sa när jag pratade om den att du inte ville se den men jag är glad att du gjorde det. Detär ett intressant sätt att få ”träffa” människor och få inblick i en värld som man annars aldrig kommer i kontakt med. Jag tycker fortfarande att de är lika knepiga -från min horisont- men det är lärorikt och dessutom ömsint skildrat tycker jag.

  2. Maria skriver:

    Det kommer nog nåt, förr eller senare…😬


%d bloggare gillar detta: