• Att härma, att lära sig

    Posted on oktober 6, 2020 by in Konst och kultur

    Jag har nyligen läst Agatha Christies ”Dolken från Tunis”. Idén till den läsningen fick jag av Agneta Pleijels ”Dubbelporträtt” som jag skrivit om i Jahaja nyligen. I Pleijels bok omtalas Christies bok, på engelska ”The Murder of Roger Ackroyd”, som Christies bästa. Jag vill varna er som vill läsa Christies bok och även Olga Tokarzuks som nämns nedan, att jag kan ”spoila” era läsningar i det jag skriver!

    Jag läser Christies deckare med viss behållning. Lite spännande är den och framför allt – det är berättaren som är mördaren och detta lyckas författaren dölja för läsaren rätt länge (om man inte, som jag, vet om det från början).

    Det som slår mig är att Olga Tokarzuks ”Styr din plog över de dödas ben” på samma sätt har en dold mördare i berättaren. Den boken ger mig så mycket mer än Christies, och en kul insikt är att Olga Tokarzuk förmodligen lärt sig detta grepp av en mästare.

    Man kan lära sig mycket av att härma.

    Vi går på Ystad konstmuseum och tittar på deras väldigt fina konstsamling (de har även två tillfälliga utställningar med målningar av Gert Aspelin och konst av Signe Johanessen som är väl värda ett besök).

    Gerhard Nordströms leråker är alltid fascinerande och jag går nära och tittar vilka färger han lägger in för att få fram det bruna, geggiga. Det är minsann inte bara geg-brunt där, nä.

    Jag lär mig av Nordström. En vanlig övning när man går på konstskola eller kurser är att måla av kända målningar eller delar av dem. Det är så väldigt lärorikt. Det är så inspirerande.

    När man läser om kända författare, konstnärer etc, så talas det ju ofta om deras inspirationskällor.

    Ja, inspiration kan man få. Och mycket kan man lära av andra. Jag tackar just nu bland många, Nordström, Jenny Carlsson, Arvid Karlsson, vars tavla hängt på mina och våra väggar i alla är.

    Tack för det ni gör och gjort, tack för att jag får titta och lära mig. Ett speciellt tack till Arvid Karlsson med bilden nedan som jag tidigt sa till min far skulle bli min när han flyttade till ålderdomshemmet.

    Det blev inte riktigt så. Han blev inte så gammal. Men tavlan har jag med mig och påminner mig om honom och våra, i mitt liv tidiga, samtal om konsten. De formade mig.


%d bloggare gillar detta: