• Being Eva

    Posted on januari 12, 2012 by in Allmänt filosofiskt

    Att vara Eva är just nu en rätt konstig upplevelse. Vem är denna trötta sjusovare som inte hör när telefonen ringer på morgonen för väckning? Som inte är nere först av oss två för att göra kaffe? Glömmer planering av dagens logistik, närminnet ett minne blott. En utmattad varelse med tunnelseende – kan bara vara i detta nu, inte tänka på sedan.

    Ändå är det jag. Det är jag, men en trött och utmattad Eva efter långvarig exponering för stress och press. En Eva som nu släppt på det stramande bältet som höll på att kväva mig och UT väller tröttheten, spänningen, sorgen.

    Men med dessa slaggprodukter kommer ny energi. Tror jag. Ibland när det känns starkt och bra så tror jag det. Då tänker jag att detta, att vara Eva som det är nu, kan medföra ett annat sätt att vara Eva, ett sätt som gör livet roligt igen, avspänt som bäst och med återtagen förmåga att nua, denna åtråvärda egenskap.

    Vad snackar jag om? Ja, ni som känner mig vet. Ni andra får väl fundera. Antingen har hon en utmattningsdepression eller så gillar hon bara att vara kryptiskt. Och då får ni själva kryptera.

    Men värre är det inte än att jag kan gå på bian. Av arbetsgivaren fick vi vars två biobiljetter. Igår var det dags för den omtalade ”Tinker, Tailor, Soldier, Spy. Vad jag tycker kan ni läsa här.

    [youtube http://www.youtube.com/watch?v=Aco15ScXCwA&w=560&h=315]
    SvD, GP, Sydsvenskan kan också läsas.

    Andra bloggar om: , , , , , , ,

    Relaterade bilder:

4 Responses so far.

  1. julia skriver:

    mamma, du är bäst. det är tråkigt att du är trött, men på tiden. jag är stolt över dig som är så modig.
    ang filmen tyckte jag den sög. tänk dig samma film men medelålders kvinnor i beiga rockar. hade ej fått produceras. sen fattade jag ingenting av storyn. både jag och annika hade på varsitt håll suttit och googlat på filmen under tiden vi tittade på den, för vi hängde inte med. och vi ska ändå vara ”smarta. nä fy.
    puss

    • jahaja skriver:

      Julia, du är bäst på att peppa! Jag känner mig modig också, och att lägga ut bloggposter som denna handlar om att driva en idé eller ideologi, om du vill, som är vägledande för mig mer och mer: Människans rätt att få vara den hon är och att det är viktigt att visa upp de olika mänskliga schatteringarna, även de som är jobbiga. Hon som intervjuade mig för lokaltidningen, Sara, frågade mig hur det kändes att vara så personlig i bloggen som faktiskt mina elever kan läsa och jag svarade att jag inte skriver något som jag inte tycker att de ska kunna veta. Och så är det men det kräver visst mod och eftertanke. Även efter-eftertanke. Typ.

      Vad gäller filmen så håller jag inte med. Jag tycker att den väldigt väl gestaltade den stoiska och också ensamma värld som det krävdes av en hemlig agent att leva i, i ett hemligt, odefinierat krig, det kalla kriget. Det var ensamma män, de litade inte på varandra utan allt handlade om misstänksamhet. Misstänksamheten var lika stor nästan mot ”de egna” som mot östsidans. Jag kan tycka att detta rätt asociala beteende som i varje fall i min generation är vanligare bland män, gestaltades väl. Om filmen sög så var det för att den var oklar i handlingen och det kan man kritisera.

      Jag hoppas att inte min bloggpost gjorde att ni såg filmen för då är det den andra rekommendationen jag ger där du inte håller med – på kort tid!

  2. Mikael skriver:

    Håller helt med. Det är modigt att släppa på bältet och öppna upp.

    Jag försöker att inte läsa recensioner innan jag sett filmen, men det där med gamla gubbar fastnar, liksom träigheten och det svårförståeliga figurerna verka uttrycka. Kanske måste de vara kryptiska och nog är de heller inte riktigt säkra på sig själva eller var deras sympatier ligger vare sig de är dubbelspioner eller inte.

    Krya på dig! Kryptera om det faller sig!

  3. jahaja skriver:

    Micke, jag krypterar på och läser med. Det vore kul att höra vad du tycker om filmen. Pojken med cykeln går i Lund nu så vi ska se den.