• Nära ögat

    Posted on augusti 16, 2012 by in Övrigt

    Fy tusan vad smutsigt det är, tänker jag idag när jag går runt i huset och dammar. Nä, det är inte smutsigare än vanligt. Saken är att jag under det senaste halvåret (eller mer, vem vet?) inte har sett smutsen. Fönstren som jag trodde vara rena är tyvärr också smutsiga. Ser jag nu.

    För sådär ett halvår sedan gick jag till optikern då jag märkte att jag återigen hade börjat se dåligt på långt håll. Min gamla närsynthet hade försvunnit under några år men kom alltså tillbaka. ”Du har en grumlad lins” sa optikern, ” och början till grå starr men skaffa nya glasögon för det kan ta år innan du behöver opereras, om ens någonsin”. Jahaja.

    Nya glasögon blev det så småningom. Tre veckor efter jag hade fått dom var de redan för svaga. Så snabbt utvecklades min gråa starr.

    Under sommaren kom jag snabbt att se sämre och sämre, jag kunde till sist inte se vad som stod på vägskyltar förrän de var alldeles intill mig, min upplevelse av färger blev mer och mer urvattnad. Två dagar efter min 60-årsdag konstaterade ögonläkaren att jag behövde opereras så snabbt som möjligt i båda ögonen.

    Jag hade flyt, fick läkartid snabbt och ringde och bad att få bli opererad snarast eftersom jag insåg att det skulle bli mycket svårt att jobba som lärare, med många nya elevansikten, (som jag med starrseende knappt skulle kunna skilja mellan) och mycket läsning efter hand som också blev svårare och tröttsammare med den dåliga synen.

    Förra lördagen opererades jag på Memira i Lund. Det enda negativa jag kan säga om den kliniken är att jag borde fått informationbladet om operationen FÖRE operationen. Nåja, det spelade ingen större roll i mitt fall, jag hade googlat rätt duktigt.

    Före operationen droppades det i ögonen tre gånger med tio minuters mellanrum. Dropparna svider lite. Syftet är att vidga pupillen. Jag var rätt lugn (har personligheten mycketoroinnan-ingenmedan). Dessutom hade jag en mycket gammal dam bredvid mig som var mycket ängslig. Det hjälpte mig att lugna henne.

    Jag undersöktes av en trevlig doktor och så in till operation där två rutinerade syrror tog emot mig. De lade snabbt ett skynke över mitt öga, öppnade ett hål i detta och spände upp ögat på något sätt. Sedan droppades det bedövande droppar i ögat. Ett starkt ljus riktades mot ögat och jag blev uppmanad att följa en ljusprick i ljuskäglan. Den här delen var inte helt kul men inte så farlig ändå. Doktorn sa att jag kanske skulle känna ett visst tryck men ingen smärta vilket i stort var sant.

    Man går in med ultraljud i ögat och tar bort den gamla linsen via ett litet snitt. Samma väg förs den nya linsen in.

    Jag uppskattar tiden för operation till sju minuter. När jag kom ut fick jag sitta och vila, doktorn kom och snackade lite med mig. Han undrade om jag inte hade fått informationsbladet eftersom jag ställt så mycket frågor (!!) och så fick jag veta vad jag just gått igenom och instruktioner för kommande veckor – ögondroppar i tre veckor, inget bad där jag doppade huvudet, inget smink ett tag.

    Jag var lite omtumlad efteråt men också lätt euforisk. Det var klart, jag överlevde och nu vet jag vad som ska hända nästa lördag när vänster öga ska fixas. Pupillen var jättestor när jag kom hem och de som var där tyckte jag såg väldigt rolig ut. Jag bjöd på det.

    Det spände och sved en del i ögat timmarna efter och jag ägnade några timmar åt radio med slutna ögon! Jag hörde flera fina Sommarpratare och insåg att det tydligen krävs en starroperation för att jag ska fatta hur fint det är med det mediet.

    Men under eftermiddagen efter operationen bestämde jag mig för att ta en promenad. Så där sex timmar efter operation kunde jag äntligen, äntligen, åter läsa vägskyltar och se färger igen. Färgupplevelsen var i något fall nästan explosionsartad – en orange hink i trädgården lyste nästan som den hade en lampa i sig och den rätt nyköpta duken var, som jag hade misstänkt, mycket mer kontrastrik i färgerna än jag hade trott. Sett.

    Nu har några dagar gått och jag har inte ont, det skaver bara lite. Jag gläder mig åt att jag kan se och läsa – med det opererade ögat. Jag blir dock snabbt trött i det fixade ögat. Det för jobba dubbelt nu. Det icke opererade är sämre och sämre nästan dag för dag och jag skulle nästan säga att det är odugligt.

    Så: Underbart att det finns bot! Fantastiskt. Jag tänker på mig själv om jag levt för hundra år sedan. Kanske hade jag fått sitta skumögd i ett hörn.

    Det var nära ögat, som min kollega Randi sa. Precis så.

    Andra bloggar om: , ,

    Relaterade bilder:

7 Responses so far.

  1. Randi Larsen skriver:

    Tack för den fina beskrivning Eva! – Nu vet jag och andra hur det skulle vara, om man råkar ut för detta …

  2. Mikael skriver:

    Underbart glasklart! Kände igen mig. Det finns lite moiim i mig också.

  3. jahaja skriver:

    Vavava, Micke? Moiim? Upplys mig! Det låter som hebreiska men det talar väl inte du. Eller?

  4. Mikael skriver:

    Ken, kan jag säga. Inte mer.
    Mycket oro innan – ingen medan, dvs moiim!

  5. jahaja skriver:

    Mojim, som det heter på ivrit, hebreiska. För jag fattar nu att det är det du talar. Ken betyder ja. En moj, flera mojim. Plural. Men alllvarligt, vad är då ken. Ken och Barbie. Jahaja.

  6. Mikael skriver:

    Jahaja, det måste innebära att Barbie betyder nej.

  7. jahaja skriver:

    Slagfärdig Slow. Som vanligt.