• Bokens dag 2014

    Posted on november 11, 2014 by in Konst och kultur
    bild 1

    Bokens dag. Vi hälsar på vresbokar nära Torna Hällestad.

    Tänk att man kan fylla hela Malmö Opera (det tar emot för mig som gammal Malmöbo att kalla Malmö Stadsteater så men är väl tvungen, för ordningens skull …) med betalande gäster för att lyssna på samtal om böcker!? En mycket enkel struktur på nöjet, inga flashande bilder i bakgrunden, ingen rök, ingen eld. Bara intervjuare och gästande författare. Boken är definitivt inte en utdöende konstform, nej, åh nej.

    Lena Andersson inleder. Hon har ett sätt att tala som är lätt trevande och man kan undra ibland om hon kommer hitta rätt. Men det gör hon ju alltid, så väldigt rätt. Hon är rolig, hon är vass och talar om sin huvudkaraktär Ester Nilsson med både värme och inkännande. Jag bestämmer mig på studs för att köpa hennes senaste bok ”Utan personligt ansvar”.

    Roslund och Thunberg, två män jag inte känner till och också har svårt att lyssna på, eventuellt på grund av okoncentration från min sida, eventuellt på grund av att de inte lyckas med sitt framförande, talar om sin bok ”Björndansen”. Jag tittar fascinerat på Stefan Thunbergs fötter när han berättar om boken. De rör sig fram och tillbaka i någon sorts förenklad foxtrot. Är detta Björndansen? Förmodligen inte.

    Före paus talar också Lottie Knutsson om sin bok ”Nödrop – när krisen kommer”, en bok som bland annat bygger på hennes erfarenheter som den mediala huvudperson hon blev under tsunamin för tio år sedan. Hon river ner applåder när hon pratar om vår livsstil idag: Hur rädda vi är för att göra fel, hur många tysta koder det finns både i arbetsliv och i våra sociala möten. Hon talar om att det behövs fler rebeller i arbetslivet. Som hon säger i Sydsvenskans intervju: ”Och det är en så hård miljö på arbetsplatserna idag. En räddhågsen miljö. Det finns en kortsiktighet och en rädsla som är farlig. Vart har till exempel alla original tagit vägen?”

    Också denna bok lockar mig. Men i pausen är det fram till Lena Andersson jag tränger mig för att köpa två ex av hennes bok med signatur. Många köar där, många känner för hennes Ester och hennes svårigheter, också hon, att leva enligt gängse koder och normer.

    Publiken är till 90% personer som är 60+. Flera bekanta ansikten skymtar förbi. När vi går in i den vackra salongen igen som alltid fyller mig med en känsla av trygghet och värme och nostalgi, är jag förväntansfull. Nu ska vi snart lyssna på Sara Stridsberg.

    Men först berättar Pierre Schori som sin bok ”Minnet och elden efter sommaren”, som är en politisk memoarbok. Hans röst är lätt raspig, ett drag som alltid funnits där. Han berättar om barndomen, föräldrarnas engagemang för flyktingar från Tyskland efter kriget och förklarar på så sätt sitt engagemang senare för utsatta, för de som offras i politikens namn. Det är rörande och ger perspektiv.

    Sedan kommer hon upp på scen. Jag har nyligen läst hennes ”Beckomberga. Ode till min familj”. Jag har skrivit om den här i Jahaja. Hon samtalar med Karin Arbsjö och berättar om boken, hur hon förhåller sig till materialet som delvis bygger på egna erfarenheter från besök där under hennes egen fars sjukdomstid. Hennes ton är lågmäld men kraftfull och hon kopplar fint sin text till Pierre Schoris och också Lena Anderssons vilket ger samtalet än mer intresse. Jag skulle gärna höra henne läsa sin bok själv. Hon har rösten och inlevelsen. Kanske ska man tipsa Sveriges Radio?

    Till sist, denna fina lördag, äntrar Klas Östergren scenen. I sin skönt slängiga, skenbart slappa stil berättar han om sitt skrivande, intervjuad av Per Svensson. Han ger ett mycket sympatiskt intryck även han och lyckas också referera till de föregående talande på ett sätt som fint kittar ihop hela kompotten.

    Det är gott med böcker. Det är gott med gemenskapen böcker ger.

    Kanske är det mina nya hörapparater, jag vet inte. Men jag tycker att applåderna dånar ovanligt högt och starkt denna eftermiddag i november.

    Andra bloggar om: , , , ,

    Relaterade bilder:

4 Responses so far.

  1. Jah Hollis skriver:

    Bokens dag var under många herrans år ett av Arbetets arrangemang. Såg att Per Svensson var storsint nog att erkänna det i en artikel inför årets arrangemang.
    Samma sak med Diamantbollen som vid Fotbollsgalan delas ut till årets kvinnliga fotbollsspelare. Den kom till tack vare en sportjournalist på Arbetet som trodde på damfotbollen.
    Sydsvenskan har mycket att tacka Arbetet för.

  2. Eva Nygren skriver:

    Jag gick faktiskt fram till arrangörerna efteråt och sa att Per Svensson kunde sagt något om detta när han presenterade arrangemanget i början. Han sa bara att det var 74 året och att Sydsvenskan hållit i det de senaste fyra åren eller hur det var. Mats och jag mötte Bosse Bernhardsson efteråt och snackade med honom om den här oginheten från Sydsvenskans sida. Det var ju bra att Per Svensson i varje fall erkände det i text.

    Jag måste säga att det blir så tydligt nu när vi har en vänsterregering, må de överleva, att vi har en borgerlig dagstidning i Skåne. De kan vara rätt hånfulla mot regeringen som faktiskt behöver det stöd den kan få.

  3. Tobbe skriver:

    Är lite putt på Lena A som förnekar att Roy är förebild till Hugo. Läste f ö om Hugos förebild för första gången här på din blogg. Och är inte nya boken repris på den första, fast i relation till ny man? Ser fram mot din rapport! Och att få veta vem Olof Sten är…
    ”Hur rädda vi är för att göra fel, hur många tysta koder det finns både i arbetsliv och i våra sociala möten” Jaminsann, jag tänker och känner att hela min arbetsträning handlar om att sunt hantera detta och att bli en trivsam balanserad lagommänniska. Vara rebell har jag fått nog av, eller snarare är det en god klangbotten tillsammans med känsla för lojalitet och samhörighet.
    Vacker trädkram och snygga skor!

  4. Eva Nygren skriver:

    Jaså, det gör hon? Det visste jag inte. Ja, det ska bli intressant att läsa denna andra bok. Behållningen med den första var verkligen inte att Hugo Rask är Roy Andersson. Så jag ska nog försöka tänkt bort vem Olof Sten kan vara. Dessutom, jag hoppas att han inte är ännu en kändis. Kul att du gillar mina skor. Jag tror att även vi rebeller bör behålla lite rebelliska. Tappa inte det!