• Sommarresa 2016, 350 mil med bil!

    Posted on juli 10, 2016 by in Konst och kultur, Resor
    _DSC2736

    En av mina favoritbilder från resan. Ängsullen är bara en av de många vackra växter vi sett, färger och former.

    Vi åker på bilsemester. Jag uppskattar resans längd till 350 mil när vi startar. När vi kommer hem står trippmätaren på 351 mil. En lång, lång tur. Och rolig. Och vacker.

    Resan i år börjar med ett besök på Nordiska akvarellmuséet i Skärhamn som visar en i mitt tycke rätt kass utställning. Teckningar från Disneys filmmaterial och skisser ställs ut, men mycket lite bakgrundinformation ges som kunde lyfta det hela. Jag är inte imponerad men vi tröstar oss med att titta på några fina bilder ur muséets inköpta samling och sedan en fantastiskt god middag på restaurang Vatten som vi aldrig gått besvikna ifrån.

    Att sedan sova över på Lekanders utanför byn gör besöket på Tjörn riktigt trevligt. Det här är ett ställe som vi varmt rekommenderar där man bor bra till ett mycket rimligt pris, med en osedvanligt fin frukost.

    Vi är på väg till Trondheim och har valt vägen genom Värmland. Det är vackert, så vackert. Oändligt grönt. Vi kör utmed Klarälven till Sysslebäck som är en liten, sömnig ort och de nyanlända som bor där måste tycka att det finns ruskigt mycket träd och vatten i det här landet. Titta på mina bilder, hör ni!

    Färden går sedan till Röros som vi hört talas om som en vacker stad och det stämmer. Den gamla gruvstaden är klassad som världsarv med rätta, det är en omfattande gammal bebyggelse, små trähus som idag är vackert patinerade. Ännu mer sevärt kanske är det gamla gruvområdet där vi går en bra stund och tittar. Fantastiska färger. Bilder!

    Här bor vi också väldigt trevligt och rekommendabelt. Pensjonat Solheim heter stället och det är ett mysigt ställe. Här har de som driver panget köpt in inredningsdetaljer i retrostil. Det är kul och trevligt genomfört och vi trivs bra här efter en promenad i stan som man kan se på några timmar om man vill.

    Ja, för vi är som sagt då egentligen på väg till Trondheim.Vi bor fint där hos go’ släkt mitt i stan med utsikt mot de omkringliggande bergen. Trondheim är vackert placerat som om det liksom fanns en tanke bakom. Nidarosdomen tar vi oss till, liksom till Baklandet, utmed vattnet på nya strandpromenaden och sedan en fin sväng utmed älven. Vi tittar också på Kristianstens fästning, faktiskt under en för staden ovanligt solig dag och sedan bär det av österut mot Sverige.

    Så vansinnigt vacker fjällvärlden är här! Vyerna är klara och distinkta, vilsamma för själen. Vi stannar med bilen ibland och bara tittar, innan vi för natten tar in på ett hotell i Storlien. Det är ju oändligt många timmar innan det blir mörkt så här års så det är ingen risk i att ta en kvällspromenad uppför berget bakom hotellet, för att följa doktor Westerlunds rundor där. Han trodde på naturens och motionens läkande kraft.

    _DSC2800

    Solen lyser denna underbara sommarkväll och vi går upp på det som kallas Blomsterstigen. Det finns många sådana att titta på och runt omkring de bitvis snötäckta bergen. Det är magiskt. Dessutom är myggen helt frånvarande här och vi kommer tillbaka till hotellrummet mycket glada.

    Nästa dag blir vi dock en aning besvikna när vi inser att vår tänkta vandring vid Storulvån, där vi var för sex år sedan, så att säga fryser inne. Nåja, helt fryst är det inte men väl bara 7 grader i luften och lätt duggregn så det får bli lite forsstudier (Handölforsen och Tännforsen) plus ett nostalgiskt återbesök i Järpen för Mats del, en plats han besökte som 15-åring, alltså för snart 55 år sedan. En del där har ändrat sig, om man säger så.

    Vi tar oss till Karlstad eftersom det är en sådan fin stad och vädret verkar instabilt. Så icke i den sta’n. Sola skiner här och vi går några lovar i centrum och sedan drar vi, givetvis, till Sandgrund.

    Att se Lars Lerins bilder är en stor sak, kanske speciellt för en annan akvarellist men jag tror alla blir berörda. Och konsthallen är så sympatiskt öppen i sina rum. Det här året är bilderna, till min besvikelse men förståeligt, täckta med matta plastskivor. Förmodligen gick inte tidigare års nakna ytor att ha i längden, det finns alltid risk att någon tar på dem.

    Men dessutom visas bilder av Mikael Persbrandt. Jag har alltid haft svårt för honom, dryg, tänker jag. Men den rackarn, han kan måla. Oj oj oj. Såna bra bilder. Här är en bild, en finns i FOTAT och  ni kan se ett reportage här.

    _DSC2689

    Eftersom vädret är sådär bestämmer vi oss för att fortsätta stadsbesöken och ta till  Östersund. Här bor vi på hotell Älgen på Storgatan, alldeles utmärkt. Tyst, med bra frukost och nyrenoverade rum. Vi tar en promenad i stan. Vi har varit här förut men nu mest insuper vi stämningen.

    Också här finns det många nyanlända, somalier och också afghaner. Jag hoppas att de trivs. Men vi ser också folk som säkerligen kommit in från den omgivande landsbygden. Det är ju trots allt centralort och stad i denna glest befolkade del av landet.

    Vi går ner till Storsjön där många som vi slår sig ner i solen och tittar på det glittrande vattnet och de omgivande höjderna. Återigen en vacker stad.  Nu ska vi till kusten, österut.

    Jag har läst kartan och sett att vi kan ta oss till Mellanfjärden, en gammal fiskeort strax norr om Hudiksvall, via en mindre väg. Den här vägen är en 47 kilometer lång grusväg, I kid you not. Nåja, någon enstaka bit tror Mats är så kallad oljegrus där man blandat gruset med lite olja men det känns högst halvkul att åka denna långa sträcka på så dålig väg. Så här ser det inte ut i Skåne i vägnätet. Sannerligen. Kurvigt är det också. ”Men en upplevelse”, säger min mer positivt tänkande man. Men det är i och för sig inte hans inramade tavlor som ligger i baksätet på väg till köpare i Stockholm.

    Mellanfjärden är en sann idyll. En fiskeby med två hotellverksamheter och fiskrestaurang, plus ett stort antal idylliska sommarhus och båthus. Solen skiner och det finns vackert konsthantverk i det gamla hamnmagasinet.

    På restaurangen spelar Gula hjälmarna. De spelar rätt mycket hellre än bra och består av åtta medelålders män där fem ”bara” körar. En rätt ovanlig variant. Många i publiken känner till dem och det känns fint att höra att de inte tar betalt utan samlar in pengar till Läkare utan gränser. De har kul, det märks, och så även många i publiken.

    Jag har bett om ett tyst rum och vi får det enda på bottenvåningen. Kvinnan i receptionen sätter upp lappar, ”OBS, tyst efter kl 22” för att lugna mig som alltid är rädd för bullriga nätter. Fin service!

    Efter frukost nästa dag ringer Mats ett samtal. För 25 kr får han en föreläsning i telefonen om Mellanfjärden. Då får han bland annat veta att Pommac uppfanns i denna by! Tänk. Och tänka sig att det inte alls står så i Wikipedia. Men det finns fler källor och jag tror denna gång på dem.

    Jag minns att jag sett en gammal plåtskylt i restaurangen som gör reklam för denna fantastiska läskedryck och går dit för att ta en bild. Utanför hänger hela gänget Gula hjälmarna och jag börjar snacka med dem. De är trevliga och tycker det är kul med en skånsk intressent. Jag blir följaktligen intervjuad (”vi har tänkt att det kanske ska bli en dokumentär en dag”) och sedan också Mats. En av dem, Anders Malm, visar sig vara konstnär som också försörjer sig som gymnasielärare så vi har ett kort men givande samtal om gemensamma intressen.

    Har ni varit i Hudiksvall? Det har vi och det är en söt stad som verkar välmående. Även här finns det många nyanlända. Vi pratar om dem och hur det är att komma till Sverige. Att det måste vara mycket ensamt många gånger och så den hemska sysslolösheten i väntan på eventuellt TILLFÄLLIGT uppehållstillstånd. Hemskt. Men vi hoppas att de har det bra där de är här.

    Efter ett kort besök i Söderhamn som också ligger utmed den hårt trafikerade E4:an med rätt svåra påfarter, så kör vi till Gävle där vi tar in på resans kanske tjusigaste hotell. Elite heter det. Säger väl allt. Här finns det gym och det kan dessa två skåningar gärna nyttja, så här en vecka in i vår långa resa. Fantastiskt rum och enastående frukost.

    Gävle är riktigt, riktigt vackert. Vi ser den gamla stadsdelen på söder, många fina träkåkar, och går utmed ån genom stadsträdgården. De är lummigt, varierande och inspirerat. Dessutom verkar också denna stad vara rätt välmående. Dessutom skiner solen! Det finns bilder!

    Jag vill gärna till Älvkarleby, där Dagerman växte upp. Där finns ett Dagermanrum som egentligen bara är ett hopplock av några enstaka av hans ägodelar, hans skrivbord och en del bilder på den store författaren. Utanför flyter Dalälven och jag känner mig trots den lite ansträngda varianten att bygga upp ett låtsas-författarrum, rätt gripen. Det är ju det han gör med en, Stig D.

    Här i närheten finns också ett galleri där Anders Malm som jag träffat i Mellanfjärden dagen innan, ska ställa ut enligt vad han berättat. Så jag går dit och träffar konstnären som blir väldigt glad att se mig, att jag gjort mig besväret. Vi pratar en stund och jag får se de bilder han ska ställa ut. En trevlig man som har varit med om en del i konstvärlden, bland annat ställt ut två gånger i USA. Han ger mig den dokumentärfilm som gjorts om honom och jag lovar att återkomma med en ”recension”. Ett riktigt kul och givande återseende.

    Gamla Uppsala har Mats upptäckt att vi lätt kan ta oss till och det gör vi. Det är imponerande att se gravhögarna här och från en av högarna ser jag Uppsala ”nya” domkyrka (den äldre ligger just här i Gamla Uppsala) och slottet. Vackert, så vackert så. Se på bilderna!

    När vi sätter oss i bilen känns det som att nu börjar det räcka. Vi har sett så mycket, varit i väg i tio dagar och jag börjar bli mätt. Trots det så blir kvällspromenaden några timmar senare i Uppsala en upplevelse. Särskilt som kvällssolen lyser på oss. Vi har haft stor tur med vädret på vår resa, nästan inget regn.

    Uppsala slår Lund. Det är en spännande innerstad och det kommer säkert bli någon sväng mer innan vi åker härifrån. Vi ska också testa något fik vid Fyrisån. Turistlusten återkommer.

    Har ni börjat tröttna på min berättelse? Ingen fara, det är inte så mycket kvar. Vi slår ner pålarna tillfälligt några dagar i Stockholm för att hälsa på våra barn. Sedan drar vi mot Falun. Vi ska hälsa på ett par som vi kan sägas vara ingift släkt med och de bor enastående vackert i den fina staden, med vacker utsikt över bergen. De bjuder fint, med god mat och trevligt umgänge och vi ser staden till fots. Det är stilla trots att det idag bor 55 tusen pers här. Stilla och vackert. En stad med flera likheter med Röros – gruvan, trähusen, världsarvsklassningen. Många vackra träväggar även om det säkert var lagom kul i de små arbetarbostäderna vi går förbi.

    Dalarna är underbart vackert med sjöar och vyer som får en att förstå varför landskapet drar så många turister. Att man sedan kan se både Zorns hem (spännande! Emma och han var så moderna för sin tid!) och muséet med hans målningar och mycket annat ökar ju attraktionskraften. Så det är mycket turister här och var.

    På väg mot Stockholm stannar vi vid Gysinge herrgård och tar en fika. Det ligger vackert vid Dalälven och i de gamla bruksarbetarbostäderna bor det nu asylsökande. Ett gäng småkillar cyklar glatt runt i solen som faller nådigt på oss denna dag, liksom under många andra på vår resa.

    När vi närmar oss Stockholm hamnar vi i rusningstrafiken vid halvfem in mot stan. Det är ingen höjdare. VI kryper fram och jag börjar känna det som nog mest är ett problem för mig i Stockholm – det är alldeles för mycket folk! Men vackert är det och när man kommer bort från trafiken är det en underbar stad.

    I Stockholm blir det mycket familjehäng och också ett besök på Thielska galleriet. Där visas väldigt fina bilder av Carl Kylberg men kanske jag är mest begeistrad över bilder av Strindberg och Willumsen, två favoriter. Ni som hållit ut fram till nu och inte sett på bilderna  – det är dags nu!!

    Hemresan, de sista 60 milen, tar sin lilla tid. Vi hamnar i kö vid Södertälje förstås men tar en sväng västerut och kör ner mot Järna för att slippa bilkaoset som uppstått på grund av den pajade och avstängda vägbron.

    Vi kommer hem till en trädgård i en annan färgskala. När vi reste var gräsmattan gul. Nu lyser den grön. Vänliga vänner och grannar har måst klippa gräset två gånger på grund av allt regnande (vi har knappt fått en droppe på oss under resan) och det känns skönt att vara hemma på mer än ett sätt.

    Ja, vi gillar att resa i Sverige och grannländerna. Att ta sig fram med bil ger möjlighet att improvisera. Det är också fint att se den väldigt stora variation som finns i vår del av världen, inom vårt språkområde. Sverige (och Norge då, OK då!) är fantastiskt!

    Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

     

    Relaterade bilder:

2 Responses so far.

  1. Tack för att jag får göra denna resa med er hemifrån soffan! Underbara bilder! Särskilt kul med Gävle, där jag bodde 16 år och bl a arbetade på Vasaskolan mitt i stan, Pärlan Gysinge m m. Ja, Persbrants omfamning berör verkligen även i fotoformat. Hoppas du såg mötet mellan honom och Lerin på TV. Ögonblick som lever kvar!

  2. Eva Nygren skriver:

    Hej Tobbe, jo, jag såg de två på teve, mycket fint. Porsbrants bild är så stark. Så sorglig. Kul att du känner till Gysinge, det var väldigt vackert. Och Gävle är en fin stad, jag tycker över huvud taget om svenska småstäder rätt ofta. Och så alla trähusen i Gävle. Mycket fint.