-
Kontraster med Hanna
Posted on augusti 9, 2025 by Eva Nygren in Konst och kultur
Är det inte underbart? Detta trötta, åldrade konstnären tar sig en liten lur i soffan! Inget förskönat. Kolla in de moderna byxorna. Nåja, målningen är från 30-talet.
Sommarens bästa är baden. I hav, i vik, i sjö och i pool. Konstrasten mellan varmt och kallt, mellan torrt och blött. Det är något av det mest livgivande jag vet. Ger också extra markering åt den stora skillnaden mellan våra årstider. K, en svensk vän som bodde i LA i flera år, saknade de skillnader i temperatur och ljus som de svenska årstiderna ger. Konstrasternas njutning!
Kontrasten i bilden kan man uppleva när man tittar på Hanna Paulis konst på Nationalmuseum. Här har man valt, så vitt jag förstår, på så att säga eget bevåg, att kalla henne Hanna Hirsch Pauli.
Hirsch är hennes efternamn som ogift. Hon kom från en judisk familj där föräldrarna var tyskfödda. Hon fick en fri uppväxt där man respekterade hennes önskan att måla. Hon tillbringade några år i Paris där hon mötte sin blivande make, Georg Pauli. Här fick hon gedigen utbildning och mötte och inspirerades av den tidens konstnärer.
Utställningen på Nationalmuseum är omfattande och välgjord. Texterna till målningarna är lagom fylliga och den film som varje utställning med anseende tillhandahåller, bygger på hennes dagboksanteckningar från tiden i Paris. I den filmen får vi höra hur det gick till när hon målade en av sina mest kända bilder. Här ser vi hennes målarkompis i Paris, en skulptur är på gång och leran finns i handen. Se den skönt avspända kroppen, det öppna ansiktet!
En målning som gjort mig glad många gånger är den nedan. Den visas som första bild på utställningen. Här visar Hanna sin fantastiska förmåga att måla kontraster. Tittar man noga på bilden ser man hur en liten gul plutt på silverkannan hjälper oss att förstå att detta är ett lite sen eftermiddag. På utställningen visas några av objekten i bilden upp, objekt som faktiskt inte hade på ett kaffebord att göra men som Hanna satte dit för att få till ett fint stilleben. I ett intressant radioreportage om utställningen får vi berättat att bilden mottogs med blandade reaktioner och också antisemitiska utspel. 
Hannas självporträtt är något alldeles extra. De upptar en mindre vägg på utställningen och är tätt hängda.
Till sist men inte minst finns en stor mängd foton tagna av Georg Pauli. Jag häpnar över dem, de känns så moderna och fria, långt ifrån den tidens ateljébilder. Det hade varit intressant att veta mer om Georg Paulis fotointresse.
Det här är en väldigt lyckad utställning. Jag ser den tillsammans med min släkting G och våra gemensamma erfarenheter, lika och olika intressen och perspektiv, berikar denna utställningseftermiddag.
“Hanna Hirsch Pauli – konsten att vara fri” sammanfaller i tid med att det i år är 250 år sedan Aron Isaac som förste jude, fick bosätta sig permanent i Sverige. Detta uppmärksammas på olika sätt i vårt avlånga land. Här kan du läsa mer om detta:
Men du, missa inte Hanna och hennes konstraster och hennes målarglädje om du tar dig till huvudstaden!
Relaterade bilder:
Hej!
Ja, Susanna såg och uppskattade utställningen på Nationalmuseum tillsammans med sin äldsta syster.
Jag hoppas höra föreläsningen om Aron Isaac här i Umeå i slutet av oktober och även ta del av Bildmuséets arrangemang. Så tack för tipset!
Märker att jag dras mer och mer till det judiska. Det är nog min barndoms trauma och tillintetgörelse som ger samklang. Nyligen läste jag Alice Staffan Beckmans lilla bok “Till Cordelia, där han reflekterar kring samma sak.
Framförallt läser jag då och då i din Bilderbok. Vilken plågsamt bra och samtidigt vit, lätt och luftig bok du skrivit, målat och formgivit. Igår läste jag om din farfars badsjö i Polen (“en önskedröm som jag pressar fram”), det praktfulla plommonträdet berättelse och så vänder jag blad för att läsa om tant johansson och ser rakt in i en bild av mitt urtrauma! Eller det är väl räddningen ur mitt urtrauma. Hur kan du måla det?? Jo, klart du kan. Vi fann varann av en anledning.
❤️
På tal om böcker, så har jag gråtit så många läkande tårar, när jag lyssnat på Julia Dufvenius och Christoffer Wollters ärliga, modiga, samvetsgranna och hoppingivande bok.
Har/ska du läsa/lyssna?
Kära nån, idag är det 25 november och det är längesedan du skrev din kommentar. Av någon anledning blev den inte automatiskt godkänd, det tror jag annars dina kommentarer blir. Jag har varit upptagen, mest i huvet, i höst, kanske är det en anledning att jag inte noterat detta. Jag blir förstås väldigt glad för dina kommentarer om min bok. Fint att du gillar tant Johanssons porträtt, det känns rätt. Intressant att du känner dig dragen till det judiska. Det finns mycket att ta av där. Jag håller till lite i utkanten men den är också grön. Boken har jag inte läst, blev matt av medierapporteringen. Men kanske en dag? Hoppas du har hälsan och hoppet!