När det känns i hjärtat – ”Vägen till Nürnberg” och Robert Redford

När det känns i hjärtat

Jag har just avslutat läsningen av en enastående bok som jag verkligen rekommenderar ”Vägen till Nürnberg”(läs gärna Göran Rosenbergs fylliga recension). Den är skriven av Philippe Sands, engelsk jurist, som berättar om Hersch Lauterpacht och Raphaël Lemkin, den förste den som gett upphov till begreppet brott mot mänskligheten, den andre upphovsmannen till begreppet folkmord som har en alldeles för dyster aktualitet just nu (vill du höra ett bra program om begreppet folkmord så lyssna på Filosofiska rummet här). Dessutom handlar boken om Philippe Sands egen bakgrund. Alla dessa tre män har anknytning till staden Lviv. Boken är en både personlig berättelse om Sands egen bakgrund där personliga hemligheter och skakande fakta om Förintelsen  kommer fram. Sands berättar om sitt eget letande efter kunskap om sin familjs historia, samtidigt som han berättar både Lauterpachts och Lemkins historia.  

Och det handlar om Nürnbergrättegången med berättelser om framförallt ståthållaren över Polen, Hans Frank. Han är den som framför allt har setts som ansvarig till Sands, Lemkins och Lauterpachts familjers öden under Förintelsen. Jag läser och läser, det är skrämmande och mycket välskrivet och upplagt i boken, och det tar verkligen tag i hjärtat. Boken är skickligt och läsarvänligt upplagd, det är god dramaturgi kan man säga. Men tyvärr bygger den på verkligheten, inte ett drama.

Jag tänker när jag läst ut boken att jag måste läsa mer om Hans Frank. Tar upp telefonen för att kolla wikipedia och ser då tidningarnas rubriker: ”Robert Redford, 89, är död”. Det tar i hjärtat. En sådan skådis, en sådan snygging! Jag förlorar mig i Robert Redfords historia en stund och blir riktigt ledsen. 

Några gånger har jag stött på den här djupa känsla en skådespelare kan orsaka. En gång handlade det om James Dean, en annan om Kevin Costner. Båda gångerna var jag lite småelakt förlöjligande över den starka känslan de här snygga skådisarna orsakat. Nu sitter jag där och får gråten i halsen över Robert Redford som jag sett i så många bra filmer. Jaja, skrattar bäst som skrattar sist. 

Så kan hjärtat tänjas hit och dit, åt olika saker. Så det känns. 

Förresten: Alla mina husmålningar finns nu i MÅLAT!

Relaterade bilder: