Som ni nu vet så lägger jag ut mina husmålningar med text här i Jahaja. Hus kan ge många olika olika tankar, här har byggnaden, en lada, bland annat fått mig att snöa in på själva ordet LADA.
Natur och kultur
Lada enligt SAOB: Första gången ordet är dokumenterat är i Gustav Vasas bibel, 1526: ” Seer vppå foghlana vnder himmelen, the så intit, och intit skära the heller vp och försambla intit j ladhonar. Mat. 6: 26”. Eller, lite modernare ”Se på himlens fåglar! De varken sår eller skördar eller samlar i lador.” Ordet finns alltså i bibeln, bara det gör mig rörd.
Jag har sett denna lada, eller den som inspirerade till målningen, på väg till Österlen. Den ser lite mystisk ut där den ligger. En riktig stabos reflektion. Jag har ju ingen aning om vad byggnaden används till. Den används ju, den är inte bara en målarens motiv, nej nej. Den ligger där så självgott och ser snygg ut. Jag blev tvungen att braska på lite när jag målade. Kanske min natur mot byggnadens kultur?
Vad förvaras däri? Kanske några stora maskiner? Ett hemligt flygplan? Om flygvapnet vill vara riktigt hemligt, ska de inte då förklä sina byggnader i sånt här snyggt laduformat?
Och ”ladu” dårå! Här hittar jag bäst förklaring i Institutet för språk och fornminnen: Det är rester av gammalt genitiv. Vi har det i ladugård, Ladulås, eller varför inte ladusvala?
Kanske rymmer ladan en hel massa ladusvalor? Ladugårdsdörren stängs med ett gott ladulås, kanske av Magnus himself, hehe.
Nä. Sluta nu, Eva.