Dags för hus nr 7!

Nu är det dags för hus nr 7. För er som inte följt min husserie så handlar det om att jag målar hus, hus som sedan väcker associationer eller inspirerar till historier eller annat. Det här huset, eller byggnaden, finns vid Haväng. Så här gick tankarna när jag målade det: 

Husvill vid Haväng

Vi åker till Haväng. Ljuset över havet, de mjuka kullarna, är hänförande. Det mest gudomliga jag kan tänka mig finns här.

Det är också här som förlusten känns. Känslan av saknad infinner sig varje gång jag kommer till Österlen, även så här flera år efter att min bror Stefan dött. Han dog plötsligt, så onödigt, och jag har lika svårt att förlika mig med hans död. Nu som då.

När jag idag kommer dit tycker jag mig se en gestalt nära huset som jag sedan målar. Nej, det är inte han. Men kanske?

En gång tyckte jag att jag såg min döde pappa utanför Hennes & Mauritz som det då hette. Han kom emot mig och var rätt kort. Tittade på mig. Den starka upplevelsen har satt spår i mig och jag inbillar mig ibland att de döda vandrar bland oss.

Men nej, det är inte Stefan vid huset. Det syns ju tydligt på kroppsspråket. Det är inte hans språk.

Nej, det här är bara någon husvill vid Haväng. Såna finns.

Relaterade bilder: