Lättläst men nedslående, ”Kött” av David Szalay

Jag är lite av ett Knausgårdfan, som kanske vissa av er noterat. När jag på instagram såg ett klipp där Knausgård rekommenderade boken ”Flesh” till svenska översatt rimligt nog till ”Kött” så blev det fart på mig. Jag fick tag i boken av den ungersk-kanadensiske författaren David Szalay via bibliotekets snabblån i förrgår och har nu läst ut denna lättlästa för mig så nedslående bok. 

”Flesh” fick Bookerpriset 2025, ett högst ansett pris. Jag kan inte värdera om det är ett rimligt val i det enorma flöde romaner som produceras. Men det är en mycket välskriven bok som med sin liksom utslätade och så grundmurat ensamma huvudperson går in i skinn och ben. 

Den handlar om István som växer upp i en mindre stad i Ungern. Han bor ensam med sin mamma. Någon far nämns inte. En granne, en kvinna i 40-årsåldern, ber om hjälp med inköp och István hjälper henne. Styrt av henne utvecklar de en sexuell relation, som hon så småningom vill avsluta, hon är gift. Han är 15 år, minderårig, det är hon som har lett vägen i relationen. István blir förtvivlad, ensamt förtvivlad och det hela slutar våldsamt. Det känns som ett ackord likt det som kommer upprepa sig i Istváns liv. Han hamnar i situationer, ofta sexuella, där han själv inte varit så aktiv i valen. Han har en våldsamhet i sig som ligger och lurar. 

Så hamnar han igen, lite passivt, i en annan relation, nu i London, efter att i fem år varit soldat. Nu när jag så att säga känner István via Szalays porträtt, så anar jag vad som kan komma. Och jag blir påmind om Knausgård!

För er som har läst Knausgårds ”Nattens skola”, en roman som handlar om en 17-årig norsk kille som flyttar till London, och ifall ni kanske nu kanske kommer läsa Bookerprisvinnaren, blir denna jämförelse nog begriplig. Inte nog med att romanerna handlar om unga killar som flyttar till London. Dessutom har de mycket gemensamt i personligheten. Och möter liknande katastrofer  i sina relationer. 

Men Szalays István är kanske ännu mer, vad ska jag säga, utan kontakt med sig själv, ihålig, sorglig. Huruvida det här är ett övertygande psykologiskt porträtt kan man fundera över. Men jag blir påverkad. Det här är en person som liksom inte vågar komma i kontakt med sitt inre. I terapier undviker han de svåra frågorna och lever vidare med en yta under vilket det finns våld och oförmåga till kontakt. Sorgligt. 

Jag rekommenderar boken. Vem vill läsa böcker om lättbegripliga personer eller böcker som inte påverkar? 

Boken ska komma denna månad på svenska i översättning av Amanda Svensson

Relaterade bilder: