En berättelse om en berättelse om …

För några månader sedan läste jag en intressant text i Expressen. Victor Malm hade läst Narrationens kris” av filosofen Byung-Chul Han, en koreansk filosof som bor och verkar i Tyskland. Jag blev intresserad av boken eftersom den enligt Malm tar upp berättelsens betydelse på olika spännande sätt. 

Efter lång väntan har jag nu fått boken till låns från biblioteket. Har suttit idag och försökt läsa den endast hundra sidor långa essän. Den är svår bitvis. Men den tar upp berättelsens betydelse, och även lyssnandet till berättelser på ett mycket intressant sätt. Han talar också om berättelsens läkande kraft. Och om du är med mig så här långt så ska jag berätta en sak:

Vi har nyligen firat påsk med våra barn och barnbarn. Samtidigt i år inföll den judiska helgen Pesach. Eftersom jag är den i familjen så fått i mig mest av det judiska i min uppväxt så känns det som att jag får leda vägen i att lära barnbarnen något om deras judiska arv. 

Jag berättade för dem om Pesach. Hade inköpt en låda Matze, det osyrade brödet, och berättade för de fyra barnbarnen om varför vi judar firar Pesach. ”Judarna var slavar och fångar i Egypten.” Jag berättade att de blev tvungna att lämna Egypten på natten med sin ledare Moses och brödet de bakade hann inte jäsa. Därför äter vi det osyrade brödet, säger jag till dem. Judarna ger sig av, jag visar lite målningar, och när de kommer till Röda havet så höjer Moses sin stav. Havet delar sig!

Barnen var fascinerade. Ett av dem, L, var småsjuk den dagen i något som sedan utvecklades till akut örininflammation. Han hade fasansfullt ont och när han sedan fick veta att han måste äta penicillin så blev han förskräckt och rädd, han mindes från förra gången han fick penicillin att det är väldigt äckligt. Jag försökte resonera med honom – ”om du tänker efter så är det kanske bättre att du tar det äckliga med penicillinet än alternativet, du kan ju bli mycket sjukare om du inte äter medicinen. Han nickade. ”Jo, det är ju lite som med judarna.” Jag frågar hur han menar. ”Jo, men de blev ju tvungna att äta osyrat bröd men det var ju ändå bättre än att vara kvar i Egypten.”

Det här kändes rätt fantastiskt, det kan ni nog förstå. Min berättelse hade gjort intryck på honom och gett honom någon sorts modell för att greppa det som var svårt för honom. Det gjorde mig så glad. 

Där fick ni en berättelse om en berättelse!

Relaterade bilder: