Sommarläsning

Picasso kom förbi.

Trots målningen ovan så blir det rätt lite målat här hos mig på sommaren. Däremot blir det mycket läst.

I min fantastiska bokcirkel kastade jag vid vårens sista möte ut förslaget att alla skulle berätta om en läst bok när vi ses efter sommaruppehållet. Det har gjort att jag äntligen listat lästa böcker, något som jag kunde/borde ha gjort för länge sedan. Det blev så här långt: 

Sommarläsning

Herdis-trilogien, del 1, Torborg Nedreaas

Andrej Tichy Eländet

Eufori Elin Cullhed

Inte helt kosher Johanna Schreiber avbruten

Judas  Amanda Romare avbruten

Sällskap Elisabeth Hjorth

De levande Iida Turpeinen

Korrespondensen Maryann Evans

Den drunknade Therese Bohman

Det känns tillfredsställande att se titlarna så här, kanske kan jag få det lästa att bättre stanna kvar i mitt minne med denna lista?

Det är något som med stigande ålder har blivit ett problem. Ofta får jag läsa böckerna två gånger för att de ska få fäste inom mig. Något som jag kanske kommer göra med den senaste boken som utan tvekan är den som har gjort störst intryck på mig i sommar. 

Therese Bohman hörde jag först talas om av min dotter. Märkligt nog, eftersom hon både är produktiv och uppskattad av både recensenter och läsare. En kompis talade också om henne och jag gick till vårt fantastiska bibliotek och lånade de två titlar av henne som fanns inne. ”Den drunknande” och ”Aftonland” 

Det är en omskakande bok. Den handlar om Marina (vars namn vi får veta först en bit in i boken eftersom den berättas i jagform) som reser och hälsar på sin syster Stella och hennes man Gabriel.

Jagformen och det  faktum att boken berättas i presens ger en närhet till Marina som blir väldigt drabbande när händelserna blir mörka. Marina är ung och sårbar. Det är något slutet i hennes sätt att se världen som gestaltas oerhört väl och när verkligheten öppnar sig för henne blir jag väldigt skakad. Som hon. 

Naturen speglar det inre. Det är liljor, det är orkidéer. Det är änglatrumpeter. Växterna förebådar:”I en terrakottakruka på golvet står en gigantisk änglatrumpet med blommor som snart kommer att slå ut, de svällande kropparna ser ut som stora gröna puppor som något är på väg att bryta sig ut ur.”

Eller när man läser detta: ”Jag gör frukost, breder smörgåsar och sätter på kaffe. När jag öppnar skåpsdörren under diskbänken där soppåsen står väller det ut ett moln av små flugor och en tung, söt lukt slår emot mig.”

Jag blir påmind om Margaret Atwood vars novellsamling ”Wilderness tips” eller romanen ”Surfacing” också har detta fokus på människa-natur. 

Berättelsen lämnar mig omtumlad och påverkad och jag glädjer mig åt att jag även lagt beslag på ”Aftonland” av samma författare. Nästa tågresa till Stockholm är räddad!

Kanske någon av er undrar över de andra titlarna? Jodå, alla läsvärda. Utom då de två som avbröts. De var inget för mig men är säkert det för vissa andra. 

Relaterade bilder: