Araméen i lanthandeln

Ett av favoritporträtten i Gripsholms samling. Pianisten Hans Påhlsson gestaltad av Ola Billgren

Vi lämnar Stockholm efter en intensiv helvecka med barnpassning och besök av släkt. Vägen hem, vårt primära hem, går via Mariefred och Gripsholms slott. 

Den vackra innergården, Gripsholms slott

Rummen är överväldigande med både porträtt och de fantastiska väggarna, stolarna, dörrarna, taken!

… möblerna, mattorna!

Snyggt ligger det där, slottet byggt på Gustav Vasas initiativ på 1500-talet. Många renoveringar har förstås gjorts genom åren, till stor del genom Gustav III, men mycket av det vi ser är i ursprungsskick. Vackra pampiga rum och förstås den kända porträttsamlingen,

Se här bondeståndets talman målad 1686. Lägg märke till den lite böjda kroppen vilken var den tidens sätt att porträttera bönder. Se också det röda insticket i rocken! Socialdemokrat?

5000 porträtt, sedan 1860 i Nationalmuseums ansvar och nu en del av vår kulturkanon. Porträtten är roliga att se, vissa mer än andra men i övrigt imponerar de många vackra rummen och helheten som ger en stark känsla av vad kunglighet har stått för och aspirerat till. Det hela är verkligen imponerande! 

Något om både berör och imponerar är Gustav III:s teater

Här ser vi Gustav III:s teaterscen, så fin!

ett vackert och berörande vittnesmål om den kulturintresserade kungens lustfyllda intresse.

Efter några timmar inne i slottet tittar vi på de vackra omgivningarna innan vi beger oss söderut. Vi har delat upp hemresan på två dagar, efter en nästan skräckfylld uppresa en vecka tidigare till Stockholm, dagen innan skolan börjar med bilköer, bilköer och köer. Nu tar vi det lugnt. I Katrineholm pausar vi för kaffe. 

Vi hittar fiket ”Rum för resande” installerat i en tågvagn. Där blir vi vänligt bemötta i en rolig miljö.  Hembakat!

Ändå blir det mannen i lanthandeln i den lilla byn Rydh utmed Nissastigen i västligaste Småland som får ge mitt inlägg sin rubrik, trots att han är bildlös. ”Lanthandeln i Nissadalen” står det på skylten i det minimala samhället där vi stannar för att sträcka på benen. 

I den lite röriga men välfyllda lanthandeln är det stilla, inga kunder. Här står en äldre man och slår in vårt köp. Hans brytning påminner mig om något. ”Får jag fråga, är du från Ungern?” säger jag, ständigt uppmärksam på brytningar som påminner om min mors ungerska. ”Nej” blir svaret, ”gissa varifrån!”. Han tittar lite plirigt på oss, vi gissar på. Till sist kommer det, ”jag är från Turkiet, men jag är aramée!”

Vi pratar om araméer, hans familjs historia, och han berättar med viss stolthet om araméernas tidiga del i kristendomen, ja vi vet ju att Jesus talade just arameiska som var ett vanligt lingua franca vid den här tiden. Han gillar att prata om detta men när vi frågar om verksamheten, hur det går att ha en liten lanthandel i denna lilla by, ja då faller blicken liksom nedåt och han blir dyster. ”Jag kan inte konkurrera med Willys och varje dag kör jag hit tre mil från Jönköping” säger han. 

När vi har lämnat butiken och bidragit med 40 kronor till dagens säkert mycket knappa försäljning, sätter han sig i stolen utanför lanthandeln. Han är inte glad. Men solen skiner. 

Det känns som ett oerhört hopp, en lång resa, mellan prakten och nationalismen som tar sig uttryck i Gripsholms slott och den lilla lanthandeln driven av invandraren i västra Småland. Det är Sverige i all sin bredd! 

Relaterade bilder: