”The Gathering” av Anne Enright

Romanen ”The Gathering” som fick Bookerpriset 2007, är skriven av den irländska författaren Anne Enright. Det är en bok som bitvis är storslagen, gripande och som är mycket trovärdig psykologiskt.

Berättaren i boken är en kvinna som har vuxit upp i en syskonskara med tolv barn, och dessutom har modern haft sju missfall. Detta faktum är en viktig del av berättelsen, ett faktum som Enright visar har haft ödesdigra konsekvenser för de enskilda i gruppen.

Det handlar om Veronica Hegarty, en av de tolv syskonen, vars bror Liam, efter många års hårt och svårt leverne, tar sitt liv genom att gå ut i havet med stenar i sina fickor. Det är Veronicas jakt på en förståelse kring hur det misslyckade liv som Liams har varit, har tagit form och fått detta slut som kan sägas vara bokens röda tråd.

Minnen kommer tillbaka, minnen får komma fram inom henne och efter hand så växer bilden fram av vad som förstörde Liams möjligheter till en bra tillvaro. Eller, kanske man kan säga, bilden växer fram kring hur Veronica ser på detta.

För romanen är en uppvisning i det subjektiva tolkandet av livets händelser, hur vi subjektivt skriver historia, vår egen, och också den vars liv står oss nära.

Boken är enastående i sin beskrivning av den sörjande som rasande, orättvis, arg, besviken, allt icke-vackert i sorgen. Den visar också på ett mycket övertygande sätt hur minnet successivt kan återkomma när vi bearbetar traumatiska personliga händelser.

Porträttet av Veronica ger oss en bild av en person som mycket på grund av sin sorg, tappar fotfäste i tillvaron och helt börjar ifrågasätta sitt sätt att leva. Det är inget nytt hos henne, men med broderns död släpper alla fördämningar. Hennes känslor för maken blir till främlingskap:

I love my husband, but I lay there with one leg on either side of his dancing, country-boy hips and I did not fell alive. I felt like a chicken when it is quartered.

Också beskrivningen av syskonen och hennes relation till dem bygger på denna komplexitet i känslorna. Kärlek och besvikelse, avund och annat som man kan se syskon emellan men som har förstärkts i denna familj med svåra samlevnadsförhållanden.

För hur kan man se till varandra när man är så många? Och det är kanske en av de saker Veronica tänker på: Kunde hon ha hjälpt Liam om hon hade tänkt längre, tänkt mindre på sig själv, och så vidare. Men så uttrycker inte Anne Enright saken, utan hon beskriver det tumult som dessa tankar ger Veronica i processen som ska ta henne genom den sorg som ett syskons självmord måste innebära.

Bitvis är boken så bra att jag knappt vill läsa vidare för att den ska vara länge. Den berör mig mycket, speciellt bilden av Veronicas komplicerade inre. Hur hennes minnen hinner ifatt och gör sig gällande, hur hennes inre bild av det förflutna revideras, är högeligen intressant för alla med intresse för att granska länkarna i livets kedja. Varje ögla kan ses ur olika perspektiv.

Enligt Lars-Håkan Svensson som recenserade boken hösten 2008, är den svenska översättningen utmärkt. Den är gjord av Thomas Preis.