”Mot södern” av Laurent Cantets

När vi kommer ut från biografen är jag illa berörd. Ämnet för filmen ”Mot södern” är kvinnlig sexturism och det som har åskådliggjorts i filmen är något som jag tidigare bara fått beskrivet som ett manligt fenomen. Nu handlar det om kvinnor och då kommer det mig mycket närmre. Legba försörjer sig genom att ligga med kvinnor som är kanske tre gånger så gamla som han. Han får presenter och pengar, han får mat, och hans lillebror Eddy får vara med honom när han umgås med de rika, sexhungriga amerikanska kvinnorna

Filmen sätter kvinnorna i fokus. Deras längtan efter sex, deras gummsjuka upptagenhet av hud, kropp, rörelse, hos unga personer vars inre och bakgrund de säkerligen vet mycket lite om, eller ännu värre, bryr sig om.

De porträtteras mer positivt än de förtjänar. Den som gestaltas med en viss hårdhet är Ellen, spelad av Charlotte Rampling. Hon når dock inte fram till mig. Hon beskriver den tomhet som finns i hennes liv när hon inte är på Haiti, men jag övertygas inte. Jag undrar också – varför? Varför är hennes liv så tomt? Det är en intressant bit som fattas i filmen.

Brenda, den kvinna som har återvänt efter tre års längtan efter Legba, beskriver i en scen där hon talar direkt in i kameran, hur hon under ett besök med sin man på ön tre år tidigare, har gått iväg för att bada med Legba och sedan upplevt sitt livs första orgasm med denne 15-åring. Även här undrar jag: Hur kommer detta sig? Vad är det för relation/personlighet/problematik som gör att en 45-årig kvinna får sin första orgasm med en 15-åring från en helt annan kultur, i en annan del av världen än hennes egen, när hennes man dessutom sitter på ett hotell intill?

Frågan är om inte Legba, den unge pojken som spelas så känsligt av Menothy Cesar, är den intressantaste i filmen. Hans livssituation kan vi förstå på ett annat sätt. Han lever i ett oerhört fattigt samhälle där en ung människa har få möjligheter till försörjning och där regimen är korrupt. Hans mor lever i ett skjul, ingen pappa verkar finnas, och han har en yngre bror som han tar hand om. Han ser dessa rika människor som kommer och exploaterar hans ö på olika sätt. Han exploaterar dem tillbaks men hans perspektiv är kortsiktigt som det är när man är fattig. Så är det ju. Ansvaret måste vila tyngre på dem som är äldre och rikare som kvinnorna i filmen.

En annan fin och spännande gestalt i filmen är Albert, kypare och den som hämtar och lämnar Ellen när hon kommer till ön varje år. Hans allvarliga och fårade ansikte, ledsagat av hans berättelser om hans familjs inställning till vita, ger oss ytterligare ett perspektiv i berättelsen.

Frågan är om inte filmen är intressantast som intellektuellt inlägg i ett samtal kring könsroller, kring sexualitet, kring vårt exploaterande av fattiga länder och kring våra hemliga behov. Som film tycker jag att ”Mot södern” känns ofärdig och inte stram nog. Men berörd blev jag ändå.

Läs också Johan Cronemans recension i DN: