”Notes on a Scandal”, i regi av Richard Eyre
Att Judi Dench och Kate Blanchett är de bärandeskådespelarna i mars månads film, Notes on a Scandal, är ett av skälen till att valet faller just på den. Att den har fått utmärkta recensioner en annan. Jag går med några kolleger i matofilmgänget, mat och film första torsdagen i månaden.
Och förväntningarna kommer inte helt på skam. Filmen handlar om en äldre lärare, spelad av Judi Dench som arbetar på en skola i England med stora disciplinproblem. Hon är och lever ensam med sin katt, skriver dagbok där hennes cyniska syn på omvärlden och medmänniskorna kommer fram, liksom hennes längtan efter samvaro och fysisk närhet.
Till skolan kommer den unga vackra bildläraren, Kate Blanchett, som inleder en sexuell relation med en 15-årig elev. Hennes make och barn finns där, men hennes lust efter den unge är överväldigande. Katastrofen som hotar är uppenbar.
Spelet är utmärkt, både Judi Dench som spelar den äldre läraren, och Kate som spelar den unga bildläraren, gör ett utmärkt jobb. Bill Nighy som den unga bildlärarinnans mycket äldre make vill jag också nämna (vi har sett honom bland annat i ”The Constant Gardener”, och den alldeles lysande ”Enduring Love”). Han spelar mycket bra och är dessutom en trovärdig och sympatisk person i filmen.
Storyn i sig är rimlig om än extrem, och miljöerna i filmen känns äkta och också intressanta för den lärarkvartett som vi utgör denna gång. Men något är ändå inte helt bra i den kvalitativt goda film, med gott foto, spel och god regi. Något lätt överspel här och där, en känsla av att det faktiskt är svårt att förstå att en mor till två tonåringar (den ene med Downs syndrom) ska ha en affär med en ung kille som är lika gammal som hennes tonårsdotter, är kanske en av förklaringarna.
En sorts demonisering av den äldre kvinnan där hon i slutscenen ses möta sitt nästa offer, lite som i en vampyrfilm, är något som känns mycket onödigt i en på många sätt realistisk film. Musiken i filmen accentuerar någon sorts thrillerkänsla och den känns så malplacerad att jag tycker att tystnad hade varit mer passande.
Filmen var intressant att se, men den hade ingen stor tyngd. Men jag vill inte påstå heller att den var tyngdlös. Den lämnar bara inget märke efter sig som det tunga gör.