Ämnet för filmen Shame är sex. Men det är inte sex som den kittlande kryddan de flesta filmer använder ämnet till, utan det är en tung, dyster och förminskande känsla som inte kryddar alls.
"Shame" av Steve McQueen
Ämnet för filmen Shame är sex. Men det är inte sex som den kittlande kryddan de flesta filmer använder ämnet till, utan det är en tung, dyster och förminskande känsla som inte kryddar alls.
Huvudpersonen i filmen, Brandon, så fruktansvärt väl spelad av Michael Fassbender, är sexmissbrukare, ja, så får man nog se det. Så fort han kommer hem sätter han på datorn och kollar på porr, hans dator på jobbet blir inlämnad på reparation - vad är den full av? Porr.
Men det värsta är inte hans missbruk av internetporr utan hans ständiga sökande efter sexpartners, på tunnelbanan, köpta, threesomes, homo, allt, hela tiden. Efter en bit in i filmen känner jag att det blir tungt. Ska inget hända med denne narkoman?
Hans syster anländer. De har en mänsklig relation, det vill säga, den är rätt komplicerad, de är uppenbarligen båda märkta av tidigare svårigheter, kanske i ursprungsfamiljen. Men de känner varandra! De relaterar till varandra! De är medmänniskor. När vi ser syskonen, ser vi hur fruktansvärt svårt och plågsamt Brandons liv är i stort. Relationen till systern som är så problematisk, är dock så väldigt mycket mer levande än hans övriga liv.
Han träffar en kvinna som tycker om honom, han henne. De möts, och så småningom möts de även sexuellt. Hennes ömhet mot Brandon som finns blandad med hennes lust, får Brandon att bli förvirrad och rädd, ett tungt och starkt ögonblick i filmen. Och då kan han inte. Han kan bara när det finns distans, bara då kan han bli på något sätt så distanslös så att hans rädsla försvinner.
Skammen, ja. Vari finns skammen? Jag tänker mig att den finns i oförmågad att kunna känna annat än lust till en kvinna, att inte kunna djupna i känslan. Det är en fruktansvärt och grundläggande mänsklig defekt och brist han lider av.
Men filmen handlar också om konsumtion och kyla, om sex som att klia på ett eksem, eller att samhälle där man liksom lever sitt liv ovanför känslan för att slippa de svåra djupen som känslor innebär. Också.
Jag blev oerhört gripen av filmen och mycket starkt påverkad, långt efteråt. Slutminuterna är mycket starka och den sista scenen tvetydig. Men ett öppet slut verkar rimligt med tanke på filmens innehåll. Den vill inte visa på enkla lösningar. Det är en allvarlig film om hur det som hyllas som så viktigt, sexualitet och kroppslig intimitet, kan vara lika distanserande som det kan skapa närhet.
"Shame" är en film som jag verkligen rekommenderar.