Onsdag 18 oktober

De promenader jag tar i och runt Dalby ger mig både bildstoff och tankestoff. På dagens promenad i Dalbys omnejd stöter jag på tre katter. Först en orange med halsband som tittar på mig med ointresse, sedan en grå som ser riktigt arg ut och till sist en svart som kyligt sveper med blicken över mig innan den kaster sig in i gräset för att fånga musen.
Vad är det med mig och katter? Märker de att jag är lite rädd för dem? Jag vet inte. Och förmodligen vet inte katterna heller.
Jag går in i byns kärna och möter andra personer med stavar som jag och en och annan mamma med barn. När jag kommer upp mot vårt område går jag på en gata där radhusen hyrs ut av LKF. Här ser jag många som är hemma. Alla är inte pensionärer. En del är i 40-årsåldern, några är helt unga. Det är livligare en onsdag på denna gata än på vår köpevillagata. Säkert är flera här arbetslösa.
Vad tycker dessa människor om budgeten och sänkningen av a-kassan? Det är inte så svårt att räkna ut. Det måste vara ett mycket hårt slag för arbetslösa med de neddragningar som kommer att genomföras.
Helt plötsligt, ungefär två veckor efter att det har sagts, begriper jag vad min arbetskamrat Ola påpekade. När jag sa till honom att mina lediga onsdagar ”kostade mig några tusen i månaden” (jag menade i minskad arbetsinkomst) så svarade Ola att jag menade nog tvärtom, att om jag jobbar 100% så tjänar jag några tusen mer. I ljuset av mina tankar kring arbetslöshet så förstår jag hur Ola menade. Jag har ett jobb och väljer faktiskt hur mycket jag jobbar. Det är en priviligierad situation jämfört med mångas. Det kan ses som en fråga om semantik. Men det är också en fråga om vilket perspektiv man väljer att se sin livssituation ur.

Relaterade bilder: