Snöig onsdag

Snön faller. Det blir stilla utomhus och inombords. Jag går en sväng i skogen. På väg uppför långa backen ser jag fåren som går och betar i hagen. De är blöta och en av dem har ull som har blivit som korta rastaflätor av vätan.

Jag funderar över om vegetarianer inte använder ull. Om man inte använder skinn, använder man då heller inte ull? Fåren ger mig inget svar, däremot vill de gärna bli klappade och också fotograferade när jag tar fram kameran.

I en fin bok om Ernst Josephsons porträttmåleri som jag just har läst läser jag att Josephson i ett brev skrivit att Guds storhet märks mest i att Gud har skapat en varelse som själv kan skapa. Det tycker jag är vackert. Och skapandet tar sig så många former. En är humorn.

Det där med att det viktiga är att skratta med någon, inte åt, är väl inte någon riktigt bra bild av humor på det mellanmänskliga planet. Tvärtom egentligen. För visst kan vi skratta åt varandra utan att det sårar? Inom familjer, eller mellan nära vänner, är just det att vi kan skratta åt varandra så härligt och befriande. Det betyder att vi känner varandra och accepterar varandra. Det betyder att vi blir sedda. Åtminstone i de goda fallen.

Relaterade bilder: