Att se ljuset i Skagen

Det stämmer. Det stämmer det folk säger. Ljuset i Skagen är något mycket speciellt.

På vår höstresa mot Skagen gick vägen över Kolding där vi besökte det riktigt fräckt ritade och byggda muséet Trapholt. Redan här drabbades vi, delvis på grund av det fantastiska vädret, men också på grund av läget och hur muséet är byggt och placerat, av en underbar ljuschock som sedan skulle kulminera uppe vid Jyllands spets.

Trapholt är ett museum från sent åttiotal som har som policy att förena olika konstformer, textilier, målande och design. Det finns en fantastisk utställning av djärvt designade stolar som verkligen var en kick att se. Även en fantastisk samling träskålar, men då talar jag om träskålar som är unika, supertunna, gjorda som konstverk med stor hantverksskicklighet.

Vad man inte klarar av däremot, enligt mitt förmenande, är att hänga bildkonst. Sällan har jag sett god konst (bland annat en tavla av min käre Kvium) hängas så illa. Likaså har man hängt en utställning som kallas Farvens magi där man friskt blandar olika konstepoker vilket i sig bara är kul och spännande. Om det görs väl, vill säga. Och det gör man inte här. Framför allt tycker jag att det är helt tokigt att hänga samtliga tavlor på en blålila bakgrund. Vissa tavlor funkar det med, men med vissa blir det nära nog katastrof. Kanske ett väl starkt ord. Det blir fel. Här känns det som att designkulturen, som jag tror präglar detta museum, har fått för stort inflytande. Det blir för mycket mönstertänkande eller helväggstänkande och för lite fokus på individuella bilder.

Efter Trapholt kör vi upp mot Århus i rätt galen traffik. Danskarna kör som tyskar på denna motorväg! Och. Det. Är. Inte. Kul. Men Århus verkar trevligt, och skönt att se annan dansk storstad än Köpenhamn. Dessutom är det mycket lättare att förstå jylländskan här än köpenhamnskan – mindre diftonger.

Jahaja. Så ska man sova någonstans och vi har bokat rum i Mariager, kanske 20 mil från Skagen, på Postgaarden där man för 750 danska sover i ett bra rum och äter frukost. Mariager är en idyll, säkerligen helt smockat om sommaren, med en stor gammal bykärna med fina danska, gula hus. Gulligt. På torget finns en pizzeria med turkiska pizzabagare som får order efter order per telefon medan vi sitter där. Inte många ställen är öppna så här års.

Upp till Skagen till sist, de sista milen på mindre, men bra väg. Inte många turister syns i byn och vi kör till det som kallas Grenen, där Skagerack och Kattegatt möts. Solen strålar från en klarblå himmel när vi går ut mot yttersta "näbbspetsen" på Jyllands udde. Här är det mer folk. En del förutseende (läs jag) har med en mössa. Andra huttrar i vinden som är kraftig denna dag. Men det är härligt, man får en riktigt omskakande naturupplevelse och ser, ja, verkligen SER så in i bänken, detta fantastiska flöde av ljus. Himmel, hav, vågor, allt är så skarpt upplyst att det nästan svider i ögonen. Och då är vi ändå i november. 

Det är fantastiskt att se vågornas möte. Vi står alla fascinerade och tittar ner mot vågorna, som trots att vinden uppenbarligen kommer bara från ett håll, trots det krockar i mötet mellan haven, utanför yttersta spetsiga udden. För en gångs skull är jag glad att det blåser.

Vårt boende i Skagen är att rekommendera: Vi bor på Sømandshjemmet, för 700 Dkr får vi ett riktigt bra och tyst rum och en utmärkt frukost. Bibel på rummet (minus för att det bara är Nya Testamentet) och det mest centrala läge man kan tänka sig.

Nästa dag åker vi till Den översandade kyrkan, som den kallas, och det är lite häftigt att tänka sig att det är fem meter sand som täcker kyrkans huvudbyggnad. Vi åker också till det som kallas Den vandrande milen (inte att förväxla med Kings roman) och här är ljuset så överväldigande att hade vi inte haft jackor på oss så hade ingen trott att bilderna var från november. Tror jag. Kolla själva så får vi se vad ni säger.

Och så Skagens museum förstås. Inte att missa. Det är fantastiskt att se dessa kända bilder på plats, när man har varit ute på stranden och sett det ljus som så fascinerade konstnärerna att de bosatte sig där för att kunna avmåla på riktigt. Inte förrän 1890 kunde man ta sig dit med tåg, så det var en rätt "rough journey" dit innan dess. 

Med mig på resan har jag som läsning American Pastoral av Philip Roth. Många är det som har sett honom som potentiell Nobelpriskandidat. Boken ger en stor läsupplevelse, vad mer kan jag säga? Jo, att han ger en något att tänka på. Jag har precis läst ut Jeanette Wintersons The Passion och det är en mycket vacker och rörande bok. Men intellektuellt ger den inte mig någon tankeföda. Den ger mig dock inre bilder (se MÅLAT för ett exempel). Men Roth ger mig så mycket mer att tänka på. Hur människor beter sig, hur vi låtsas för varandra, hur väl vi vill våra barn. Och hur den välviljan ibland kan vara förödande. Läs honom!

Andra bloggar om: Skagen, Trapholt, Jylland, konst, litteratur

Relaterade bilder: