På väg hem från kurs i vackra Uppsala stannar jag ett dygn i Stockholm. Maria tar med mig på trevlig krog, Matkultur, på Söder. Dagen efter åker vi med buss i ett soligt men kallt Stockholm, ut till Waldermarsudde där jag aldrig tidigare har varit.
Här visas bland annat bilder ur muséets egna samlingar (7 000 verk!) en lagom mängd bilder valda av Carl Johan de Geer. I stort är det bara intressanta bilder som visas och de är oerhört skickligt hängde, med rytm, med tanke, med känsla för motiv och tematik. Mycket bra gjort, så tycker även DN:s recensent. Det är originellt gjort vilket i sig är roligt. Men framför allt lyckas de Geer lyfta fram bilderna på ett nytt sätt, så att man ser dem som en mer traditionell hängning inte hade lyckats med. Jag talar med en anställd som strålar av förtjusning när hon berättar om hur nöjda de är med utställningen. Vi ser många bilder av prins Eugen, flera studier till tavlor. Man ser prov på ett behov av att nå just rätt representation av de upplevelser prinsen har haft och det är respektingivande.
Uppe i slottsdelen av muséet visas en utställning som kallas I Love Pop Art. Jag tycker också denna är rolig att se även om popkonsten inte speciellt intresserar mig – men jag märker på ett personligt plan, att ju mer konst jag ser, desto mer känner jag både förståelse och tolerans för olika typer av bildkonst.
Men den stora upplevelsen på muséet har jag i första kvadratiska salen där Carl Johan de Geer har valt och hängt, och även i ett annat rum där han lyckats gruppera blomsterbilder (blomsterbilder? När har de någonsin intresserat mig?) på ett häpnadsväckande sätt. Och så finns det bilder av Scherfbeck, Grünewald, ett stort antal fina skisser av Ernst Josephson med mera.
Till sist när solen börjar gå ned över Stockholm, bra mycket tidigare än i Skåne, går jag ut i den omgivande trädgården och tittar på den underbara utsikten och skulpturerna. Stockholm är riktigt, riktigt, vackert. I varje fall det Stockholm som turisten ser.
Andra bloggar om: Stockholm, Waldemarsudde, Carl Johan de Geer, konst
Prins Eugen var väl aldrig direkt någon nyskapande avantgardist, hans ställning hindrade honam antagligen från att ta ut svängarna om han nu hade velat. Men Carl Johan de Geers hängning av prinsens målningar och skisser är ju både originell och sevärd. Intressant att se hur mycket arbete som låg bakom en enda målning i form av utkast och skisser.
Och visst är Stockholm vackert. Pöser av stolthet, när du skriver så om min hembygd.
Jag tycker att Prins Eugens bilder är mycket rörande och sinnliga. Carl Johan de Geers arbete tyder på stor förståelse för prinsens ansträngningar. Du vet nog, om du har sett utställngen, att på de flesta bilderna står det ”icke af värde” på baksidan då prinsen inte ansåg att de dög! De är heller inte signerade.
Jag tyckte det var fascinerande och ser hur man kan lyfta fram ett konstnärskap genom en skicklig och inkännande hängning. All heder till C J de Geer för detta. Du såg nog också, om du har varit på Waldemarsudde, och det verkar du ha varit, du verkar ju gå på alla utställningar, de Geers busiga kommentar till prinsens tavla, den där han målat med spritpenna!
Jo jag har sett utställningen, dock inte så noggrannt så att jag la märke till de Geers kommentar.