-
Träd på nätet och på hjärnan
Posted on april 7, 2008 by Eva Nygren in I terrängen, Konst och kulturVår väg till arbetet är alltid densamma. Eftersom jag är i mitt livs trädfas så kan jag inte sluta att titta på trädkronors form och just nu hur träden ser ut när de närmar sig lövsprickningen.
Vi kör förbi några träd på väg till Polhemskolan, med orange skott i en anmärkningsvärd färg. Vackra. Vi kan inte riktigt förstå vad de kan vara för sort, spekulerar hit och dit. Till sist bestämmer jag mig för att skriva till stadsträdgårdsmästaren. Gjort. Han vidarebefordrar till någon som berättar att de träd vi har uppmärksammat kallas korallpilar och när jag ställer en följdfråga får jag snabbt svar av dendrolog (trädvetare) Peter Linder (jag visste inte vad en dendrolog är. Testar ordet på min kunnige kollega Lasse, som visst vet vad det är och dessutom lär mig ordet dendrokronologi).
Peter Linder arbetar med inventering av Lunds trädbestånd och berättade att korallpil finns på olika ställen i staden, planterade mellan 1950 och 1970. Han skickar mig en länk där jag kan se många av Lunds träd och vilken art det enskilda trädet är. Här kan jag bland annat se just de träd jag ursprungligen hade frågat om. Jag får också tips om lunchpromenader i vår i Lund, för oss i trädfasen.
Alla är inte i trädfasen. Henrik Kaffebrus, vars hemsida jag tipsar om i min länksida, är ständigt i fotofasen. Han tipsar om sin nya sida Proud Mother. Henriks foton på barn är något alldeles extra.
Och så vill jag tipsa om Alternativa modebloggen. Ja, här är det en annan femma (eller hundring) än i Elle. Förlösande.
Slutligen vill jag bjuda in er till mitt eget MÅLAT, förstås. Där finns bland annat:
SAMKVÄM OM VÅREN
Relaterade bilder:
Mycket fin målning! Gillar själv träd i alla former!
Fin bild, visst har den lite vårstämning!
Ser att du målet en hel del träd. Jag har också haft en trädperiod. Favoriten var pinjer vid medelhavet, så fin form på kronan, grenverk som blodådror.
Sjuksyrran! Visst är det fantastiskt med träd. Ibland försöker jag föreställa mig världen trädlös (ägnar mig ibland åt märkliga saker …) och lyckas knappt, de är en så naturlig del av våra omgivningar. I varje fall mina.
Och Börje: Ja, det är vårstämning. Du vet, det där fina, förevårstadiet, när allt ligger framför en. Ljuset är ett annat.
vilka fina nya bilder mamma! du blir bara bättre och bättre!
kram
Eva!
Såg ditt inlägg om kollektivtrafik, det hade använts mycket mer om det
faktiskt hade fler fördelar. Var i Tokyo på vägen hit och där är tunnelbanan
extremt effektiv och går så ofta att du ej behöver tidtabell.
I Sverige är kollektivtrafiken alldeles för dyr, Ystad till Malmö kostar 75
kr enkel och tar 45 minuter. Här i Melbourne får man åka tåg, spårvagn eller
buss i 2 timmar för 20 kr!
I Jönköping pratade de ofta om att göra kollektivtrafiken ”gratis” genom en
mindre skattehöjning, vore intressant att se hur fri kollektivtrafik skulle
fungera.
/Henrik
Jo, träd är vackert och viktigt. Men ibland är det ändå inte träden det handlar om – även om man skulle tro det. Erinrar mig en händelse tillsammans med konstnären Ulf Trotzig i Lund för många år sedan. Han har genom en stor del av sitt konstnärsliv ägnat sig åt att måla och rita just träd. Träd, träd, träd. Och träd. Undersköna bilder. Nå, han hade fått ett stipendium till Island och när han kom tillbaka träffade jag honom. Han berättade och visade vad han gjort (hemma i studion efter resan, som han brukade). Plötsligt utbrast jag: ”Det isländska landskapet måste ha passat dig perfekt!” Jo, han höll med, men samtidigt blev han lite ställd: ”…där fanns ju inga träd.” Då var det min tur att känna mig ställd. Nej, här fanns ju inga träd i hans isländska bilder. Jag hade inte tänkt på det. Ändå var de så Trotzigska. Stämningen av dramatik, kamp och samtidigt lycka, skönhet och seger var så stark – även utan träd! Så var det. Idag har jag en bild av Ulf hemma på väggen. Den föreställer två fåglar (hans andra huvudmotiv) som kämpar sig igenom bergsklyftan Thingvallir utanför Reykjavik i ett skyfall. Dramatik, skönhet, kamp och mycket, mycket Ulf Trotzig – men utan ett enda träd.
Johan! Hill är den vars bilder ligger ”överst” i mitt medvetande vad gäller trädmålningar. Också hos honom väldigt symboliskt, eller metaforiskt och väldigt subjektivt, samtidigt som han fångar något i trädets rörelse, förgrening, etc som tyder på att han verkligen har SETT trädet. Han är i kontakt med dem.
Ibland när jag tittar på trädet känns det som: Det talar till mig. Eller ibland talar jag till dem och de tiger. Ibland, som i bilden ovan, talar de tillsammans, jag tittar på.
Trotzig – du vet att även jag har honom som en favorit – använder naturen på ett mästerligt sätt för att gestalta, eller låta betraktaren uppleva, de stora känslorna, ödslighet, ensamhet, gemenskap. Kraft. Fantastisk och mycket berörande konstnär. På Vida konsthall på Öland kan han ju beses i eget rum, men det vet du kanske. I Lund på Kulturen såg jag för något år sedan några av hans dukar på en utställning som hette Fem i Lund. Det finns också en väldigt fin bok som heter Dialog : Om Ulf Trotzigs Konstnärsskap av Trotzig, Birgitta, 1929-, Trotzig, Ulf. Men allt detta vet du säkert om du känner honom privat.
Om jag förstår dig rätt så har något i trädformen blivit en så intregrerad del i Ulf Trotzigs sätt att gestalta, att du ser dem även när han målar ett trädlöst landskap. Det är mäkta intressant. Dessa isländska bilder vore spännande att se.