-
Fräckt att dra en fräckis
Posted on april 17, 2008 by Eva Nygren in Allmänt filosofiskt, Konst och kulturJag funderar på ordet fräckt. Ejenklien (se föreående bloggpost) borde det stavas freggt. Men å andra sidan borde då fläkt stavas fleckt. Så jag struntar i den vinkeln på diskussionen och går över till ordet som sådant.
Ordet finns i svenskan minst sedan 1550! Kolla själva i SAOB, om ni inte tror mig! Inte illa pinkat (använt sedan 1651, jodå!)
När jag var barn kunde man vara en fräck typ. Man kunde vara fräck i mun. Jag var det aldrig. Jo, en gång och då blev någon arg. Denne någon var min far. Han tålde inte fräcka typer. Speciellt inte fräcka barn. Man kunde undra hur han ställde sig till fräckisar..
Idag använder jag ordet, och fler i min generation, om att vara tuff, cool, fräck. Mina barn tycker denna användning är urmodig. Men urmodig är ju också ett konstigt ord. Kanske är jag just urmodig som använder mig av detta urmodiga ord?
Fräck. Gillar ordet. Det låter som det betyder. Särskilt uttalat med äktskånska R! Ha, där står ni er slätt, upplänningar!
En helt annan fråga: Var finns den goda roman som överallt jag söker? Det är SÅ länge sedan jag läste en roman som höll måttet. Nu senast läste jag Bengt Ohlssons "Hennes mjukaste röst". Vad jag tyckte om den kan ni läsa här:
Bilder har det blivit fler av. Titta in i MÅLAT och FOTAT. Här är en:
Till botten utav blått.
Andra bloggar om: Fräck, SAOB. litteratur, romaner, akvarell
Relaterade bilder:
Fräckt kan bara sägas riktigt fräckt på skånska, det är helt sant.
Men det kan väl förvirra lite när det står i tidningen att några till exempel gjort ett fräckt inbrott.
Det låter ju som sagt positivt.
Jaha, var det så du menade när du skrev om det? Jag trodde du menade att det blev en kaka på kaka – att inbrott så att säga alltid är fräcka. Som att säga hemskt mord.
En helt annan sak, Jah: Har du hört musiken från Dylanfilmen I’m not there? Riktigt bra!
Jag har vare sig sett filmen eller hört musiken.
Jag är dålig på att hänga med nuförtiden.
Men jag har ju hört gott om båda.
Filmen är intressant, mycket annorlunda. Och som sagt, musiken , när man hör den ordenligt (har köpt den från iTunes) är väldigt bra.
Kraven på bloggare: hmm, känner inga sådana, kanske är det ett lågvattenmärke. Men rätt skönt för mig. Jag sticker heller inte ut hakan i det jag skriver, det är säkert en förklaring.
Solen, ja, den njuter jag av! Ha det skönt själv!
När man bloggar sätter man, förhoppningsvis, själv ribbans höjd.
Och många av de bloggare som har höga läsarsiffror skriver ju det mest oförargliga snömos man kan tänka sig. Jag begriper inte att någon kan vara intresserad av att läsa det, men det är å andra sidan mycket jag inte begriper.
Vad jag har förstått, dock, är att man kan bli en kändis genom att blogga. Och det verkar ju, trist nog, som om det är vad många unga i dag längtar efter.
Att märkas i allt bruset som omger oss.
Eller vad tror du?
Det är väl med unga som med oss medelålders – det finns lika många skäl för dem att blogga som för oss. Men visst, att bli känd är väl många ungdomars dröm.
Själv tänkar jag mig att jag skriver, inte för att synas, utan för att bli sedd. Det senare (ja, visst det blir semantik, men det får du ta) kräver någon sorts möte. I bloggen värld blir det det vi just nu håller på med, du och jag. För jag vet ju inte om jag blir sedd annat än om folk kommenterar, eller hur ser du på saken?