Livet på landet

Mats är iväg på något viktigt möte med Dalby tennisklubb och jag är på väg till Helsingborg för att hälsa på mamma. Jag springer och hämtar en sista grej som ska med och hör fågelkvitter från ovanvåningen. Borde kanske stänga fönstret tänker jag.

Innan jag lämnar huset ser jag konstiga spillhögar på golvet. För några dagar sedan hade vi nässelsoppsfest här. Julia rycker sig ibland bort från staden för att njuta landsbygdens fröjder och en kväll i veckan gjorde vi alltså denna nästintill konstnadsfria och så läckra och nyttiga soppa med henne. I texten kring nässlor där vi hämtat receptet ser vi att det är bra att hälla kokvatten från nässlor på blommorna så jag tänker att de spenatliknande små vattniga högarna på golvet är sådant vatten (lite väl tjockt, men det luktar inte illa). Jag torkar upp och åker iväg.

När jag ringer Mats från bilen på väg hem några timmar senare berättar han att han har kommit hem till ett hus med fågelbajs här och där och i soffan (han hade snabbt identifierat det), en krukväxt där uppenbarligen någon varit och röjt (försökt bygga bo?) och till sist upptäckt inkräktaren, en ung koltrasthane, uppe i arbetsrummet. Fågeln hade till och med suttit en stund på Mats MacBook och blivit smått virtuell. Den lät sig dock lätt fångas och fick komma ut i friheten igen. Där den ska vara. Och bygga bo. Och sjunga.

Andra bloggar om: Landet, nässelsoppa, koltrast, våren

Relaterade bilder: