Att flyga var en gång något som man sällan eller aldrig hade gjort förrän man var vuxen, om man som jag föddes på tidigt 50-tal. Min första flygresa gick till Köpenhamn från Bulltofta i Malmö, och var ett stort äventyr. Jag flög som 11-åring, 1963, till USA med mamma, pappa och bror, som jag tidigare berättat i JAHAJA, och det var ovanligt på den tiden.
Jag minns hur man räknade de flygresor man hade gjort (precis som man räknade de länder man hade varit i) och det var så spännande att komma till flygplatser och att gå ombord på ett plan.
Idag är hela den spänningen borta. Flygplatser är dåliga alternativ till centralstationer, och plan känns mest trånga och har dessutom mist mycket av den glamour som fanns kopplad till detta luftburna färdmedel, då man numera ofta får betala för maten på planet. För att inte tala om de långvariga säkerhetskontrollerna och vätskebegränsningen, etcetera.
Ja, ni känner alla till det. Vi har flugit många av oss, mer och mer, billigare och billigare. Svenskens längtan att komma ifrån detta land verkar oändlig. Vårt behov av att ta oss fram snabbt är också stort.
Se på mig: Att resa till Sundsvall härom dagen skulle ta tio timmar med tåg, att flyga tog två och en halv. Jag valde flyget, av bekvämlighet och för att spara tid. Skolan betalade 850 kronor för min resa – och sparade pengar jämfört med om jag hade valt tåget. Men vad får jag? Mer tid, visserligen, men också obekväm resa, förstörda trumhinnor, surt humör av detta. Och dåligt samvete.
För om det är något vi borde undvika idag så är det just inrikesflyg. Ofta är tågen både bekvämare och rätt snabba (dock inte till Sundsvall) och så mycket mindre farliga för miljön. Varför i all världen är det då så, att i dessa tider av annalkande miljökatastrof, så blir det inte billigare, utan dyrare att åka tåg med SJ?
Det finns inte mycket som talar för flyg inom landet idag (utom då priset, vilket självklart inte kan bortses ifrån). Det skulle vara möjligheten, i så fall, att få se Skåne lide grann från ovan:
Rapsfälten är som finast nu, och det finns massor av dem i Skåne!
Andra bloggar om: Raps, Sundsvall, flyg, miljö, tåg, SJ
åh, vilken fantastiskt fin bild!
Ja, det är så vackert nu. Du kan tro att jag njöt av att komma tillbaka till Skåne! Fast Sundsvall är en mycket vacker stad, om än väl stillsam!
Rapsfälten är rätt fina från marken också.
Det är faktiskt en njutning att åka till jobbet, ut mot Österlen, en solig dag.
Bolagiseringen av SJ har gjort att SJ i dag bara har ett enda mål och det är att generera sp mycket vinst till statskassan som möjligt. Till detta kommer att flyget är befriat från bränsleskatter vilket gör det oerhört gynnat i förhållande till andra färdmedel. Skulle flyget få betala samma bränsleskatter som vägtrafiken så skulle det knappast vara billigare att flyga än att åka tåg.
Jah: Ja, jag håller med! En njutning att vara ute just nu.
Jonas: Visst är det så, men varför kan inte staten styra upp detta, när man styr upp så mycket annat? Om regeringen är så inne på att vi ska göra vår del i avhjälpandet av en miljökatastrof, varför subventionerar man inte tågtrafiken så att valet blir lätt? Det ska inte vara så att de ”fattiga” väljer flyget och de som har gott om råd, tåget. I detta land kampanjas det för att säga du, emot rökning, mot ätande av chips, mot att dricka alkohol, och till detta används skattemedel. Men att subventionera tågtrafiken så att folk föredrar att använda det miljövänligare alternativet, nej, det göres ej.