Säger man att kvinnodagen inte behövs så har man fel. Det är så mycket som behöver
göras inom jämlikhetsträvandets område än och kvinnodagen är ett bra sätt att internationellt
fokusera på detta eftersom kvinnors situation i många andra länder är så mycket sämre än här i Sverige.
MEN, inte desto mindre är det viktigt att titta på det som kan göras här i vår egen värld. I skolan: hur behandlar vi kvinnliga elever jämfört med manliga på grund av deras kön? I våra familjer, i vår egen syn på dem omkring oss. Hur ska vi kunna bli MÄNNISKOR för varandra?
På många sätt har dagens unga kvinnor det svårare än vi hade det. Ja, det har blivit en Backlash!
Det var så glasklart för oss, med orättvisor och ojämlikthet. Sedan visade det sig hur svårt och
tungrott det var att vända på skutan, inte minst vad gäller de privata värderingarna. Nu står många
unga kvinnor med en känsla att förändringen MÅSTE till men känner också att det ska vara i deras tid.
Att vara kvinna är också härligt på många vis, värt att fira. Det finns en gemenskap mellan kvinnor som jag inte är säker på finns bland män. En gemenskap som bygger på kvinnogenerationers känsla av att hjälper vi inte varandra så vem gör det då. Sen är det en annan fin sak: Våra kroppar som är förvaringskärl, om vi får och vill vara med om det, för kommande generationer och deras tidiga föda. Det är en del av kvinndomen det med. Grattis till oss idag!
Kvinndom
Andra bloggar om: Internationella kvinnodagen, Faludi, kvinnor, konst
klokt talat min vän:)
Hörde, när jag var ute och gick i ösregnet, om faraonisk omskärelse på radion. Helvetet på jorden, om något. Att hjälpa kvinnor i andra länder känns väldigt angeläget när det tvingas till sådant.
Jag kommer att tänka på att vi idag pratar väldigt mycket om jämställdhet (jag kanske tog i) så att många tror att vi är i hamn. Därför kan reaktionerna bli så otroligt starka när man – såväl som kvinna – påpekar ojämlikheter och ojämställdheter.
Ja, precis! Och det är kanske i den andan våra döttrar vuxit upp – att det liksom är kirrat. Men så är det inte. Jag tror att man måste jobba på ett annat sätt idag. Jag blir till exempel upprörd när jämställdhetsministern talar om att man ska göra hushållsnära tjänster billigare, och att det är bra för kvinnorna. Vilka kvinnor talar hon om? Inte de ensamstående, det är säkert. Se till att lägstalönerna i kvinnodominerade yrken höjs radikalt. Det kan göra något för kvinnor, bland annat att stora grupper kan bli mer självständiga. Det handlar om många kvinnor.
Ja, lönerna är ett sorgligt kapitel. Det gäller att inte slå sig till ro utan upp och tampas, vara alert.
det är frustrerande, hur kan man hjälpa?
Hjälpa, jag säger som min son brukar säga om miljöfrågan: man måste fatta beslut på högre nivå än den privata. Jag menar att den ekonomiska politiken måste ändras. Mer pengar från de rika till de fattiga and I kid you not. Mer från oss medelålders välbeställda, utan barn hemma, och till dem som både har försörjningsbörda och låg lön. Och ännu mer – från de rika bankvedearna till dem som inte har mycket. Jag tycker INTE att sossarna förde en sådan politik!
Jag har många tankar kring detta som bygger på att i ett antal år arbetat i traditionella kvinnoyrken, som sjukvårdsbiträde, vårdare, vak, läkarsekreterare. Här träffade jag många som gjorde ett både ansvarsfyllt och tungt jobb och hade riktigt låg lön. De hade ofta inte heller någon familj där det fanns pengar som kunde lånas ut.
Många kloka saker är redan sagda. Lönefrågan är extremt viktig och hur skolan (inkl förskolan) behandlar barn olika på grund av kön är viktigt. Jag tror också på politiska beslut. Det enskillt viktigaste just nu är att fördela föräldraledigheten jämnt, det skulle ge direkt effekt på löner och därmed pensioner.
Ja, jag håller med dig. Förskolan är mycket eftersatt vad gäller detta, det har jag hört från källorna! Och det du säger om föräldraledigheten och vad det kan göra för lönerna har jag inte tänkt på men så är det säkert.