Lurad?

Det här är en historia som behöver berättas: För en månad sedan gick vi och tittade på en bil att köpa. Vi bestämde oss för att köpa en Golf som vi gillade, ett år på nacken, fin färg och speciellt jag gillar temperamentet den bilen har. Vi var på två olika ställen och tittade på bilar och båda bilförsäljarna (stora kedjor, Toyota och Volkswagen) erbjöd oss 10 000 kr för vår bil från 2000 som gått 23 000 mil. Väldigt lite tyckte vi för vår trotjänare, men den hade ju, som bilförsäljarna påtalade, gått många mil. Vi ville heller inte ha besväret att sälja den själva. Trots det var vi rätt överraskade över hur lite vi fick för vår Avensis men vi är inga förhandlare någon av oss så vi drev inte frågan.

Nåväl: Idag när jag kommer ut från biblioteket i Dalby så ser jag en likadan bil stå där vid biblan i Dalby, en exakt likadan bil som den vi sålt. Och när jag kommer närmre så ser jag – det ÄR vår gamla bil. Hmm, tänker jag, Mats skulle nog bli ledsen och han såg den (han har inte varit så euforisk som jag över den hetsiga Golfen). En kvinna kommer fram till mig och ser frågande ut: "Är det din bil", frågar jag. "Ja, jag köpte den för en vecka sedan, den är jättebra". Jag berättar för henne att det är vår gamla bil och känner hur modet redan sjunker innan jag ställer frågan: "Får jag fråga hur mycket du gav för den?" Ni kommer tro att jag ljuger: 34 000 kronor. 24 000 kronor mer än vi fick för den, mer än tre gånger mer. Lurad blev hon som köpte, lurade blev vi. Man kan använda andra ord för det, men så känns det. Vem som får vinsten vet jag inte. Jag glömde fråga var hon köpte bilen. För jag tappade hakan, målföret och förlorade oskulden. Höll jag på att säga. Men det sista var inte sant.

Vad säger ni?  

Andra bloggar om: begagnad bil, Volkswagen Lund, Toyota Lund, pris för begagnade bilar

Relaterade bilder: