-
Ett litet kryp
Posted on oktober 23, 2009 by Eva Nygren in ÖvrigtEtt litet kryp mötte vi på vägen till Hällestad. Ett luddigt djur som rörde sig framåt långsamt, långsamt. Man funderar över dess verklighet. Vad händer i en sådan varelse?
Värnlös
Boken Den siste av de rättfärdiga kommer ofta för mig när jag betraktar insekter. Boken kommer än mer i mina tankar när jag dödar en litet kryp. För i boken så torterar en pojke tanklöst en insekt, drar av den benen. När han äcklad över sitt beteende ser vad han gjort sett i ett större sammanhang, slås han av sin egen grymhet. Kanske ska vi inte göra våra samveten för ömma men ett liv är ett liv är ett liv, om än i ett ludet kryp.
Jag har haft anledning att fundera över och diskutera på sista tiden, hur moderna människors hjärnor funkar. I en artikel som jag gärna länkar till, i den fina tidskriften Tvärsnitt, beskriver Roger Säljö hur den mänskliga hjärnan kan sägas fungera i det moderna samhället och också hur den har fungerat historiskt sett. Det är mycket tankeväckande och kan appliceras på många spår man tänker i, både vad gäller en själv och vad gäller unga människor idag. Man googlar när man ska skaffa fram information istället för att ha den lagrad i skallen, mindre och mindre krävs på vissa sätt av oss – vad gäller att minnas fakta. Å andra sidan är kraven stora på oss att behärska tekniken.
Men det far genom denna hjärna när jag möter några grannar som jag sällan träffar, att något är ändå helt oförändrat, tror jag, i det mänskliga beteendet. Det är fortfarande så att vi "läser av" människor i våra möten med dem. Vi läser ansiktsuttryck, kroppspråk, vi läser språk och vi läser dialekt, ålder, socialgrupp, närhet, avstånd. Mötena finns kvar, oförändrat. Oss kryp emellan.
Andra bloggar om: Hjärnan, kryp, möten, Den siste av de rättfärdiga, Säljö, Tvärsnitt
Relaterade bilder:
Helt klart en utbrytare, en lone ranger helt enkelt, kanske en sådan som Jimmie Åkesson är rädd för.
http://allasmutsigadetaljer.blogspot.com/2009_03_01_archive.html
http://allasmutsigadetaljer.blogspot.com/2009/03/larvigt-daligt-omdome.html
Strunta i den första länken ovan – detta är den rätta första länken:
http://allasmutsigadetaljer.blogspot.com/2009/03/skoskav-jo-vars-pt-2.html
Ju mer teknik vi använder oss av, desto större risker att luckorna (av vår förståelse av vad vi sysslar med) ökar. Det är både spännande och otäckt. (Vilken trevlig tidning, förresten.)
Kanske ”smittar” tekniken. Jag tycker mig se det i grabbens matematiklärande, hur han ofta räknar i huvudet och sedan skriver ner svaren. När jag ber honom visa hur han tänkte är han oförstående.
Sitter det mänskliga mötet så djupt? Ibland tvivlar jag och tänker att det tar två-tre generationer innan människan inte vet om hon är original eller digital kopia.
Trevlig helg.
ASD, ja, det kan nog tänkas. Han verkar väldigt lättskrämd, Jimmy. Är i en stad, Lissabon, där den moriska kulturen, den islamska, har lämnat många vackra spår. Och mötte just en mörk man som gick med sitt radband. Tydligen, enligt guideboken åtminstone, är Portugal rätt orasistiskt. Vet inte om det stämmer men om, så är det fint!
Slow, det ligger nog något i det du säger – när vi är nya i något så kanske vi inte riktigt är där utan bara härmar, liksom. Gör gesterna och till sist blir de vana. Och då är det dags för något nytt, inte sant? Och grabben (han kan bli fransklärare OCH mattelärare!!!), han kanske har en verkligt intregrerad kunskap, nämligen att huvudräkna. Nä, nu ska jag vila mina värkande fötter. Det har varit 25 grader här idag, svettigt!