Linjer. Perspektiv. Oändligt fascinerande. Om man sysslar med det tvådimensionella avbildandet så kommer man förr eller senare att fundera över perspektiv och de linjer som återskapar avstånd och perspektiv.
_____________________________________________________________
Jag har ett behov av att prova nytt och just nu är det linjer som gäller. Här har jag målat på ett grovt, handgjort papper som är lite oberäkneligt men det passar mig utmärkt. Det jag avbildat är en vy som jag ofta ser, lite förvrängd. Utsträckt väntan heter bilden.
_____________________________________________________________
Under tiden jag målar lyssnar jag ofta på musik. Det har varit en hel del Emmylou Harris på sista tiden, men det kan vara Bach eller Dylan också.
_____________________________________________________________
Jag sitter i vårt grovkök. Jag har valt att sitta i det minsta rummet när jag målar, där det är varmt och med bra ljus. Jag känner mig som ett djur som söker sig till en trygg håla när jag målar i vår tvättstuga. Brädet som jag monterar det fuktade akvarellpappret på, lägger jag på ett gammalt ljusbord som jag ärvt från en arbetsplast där det skulle slängas. Med det får jag rätt vinkel, rätt stuk, som passar min syn och mitt arbetssätt.
Efterhand har arbetsplatsen anpassats så att den passar mina behov. Hyllor har kommit upp för att härbärgera penslar, burkar, färger, svampar, etc.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ __ _ _ __ _ ___ _ __ _ _ _ _ _ _
Jag har massor med målade bilder. Ibland tänker jag, varför måla alla dessa bilder?
Det är lycka och möda. Möda och lycka. Rätt och slätt. Ett eget, mitt eget, uttryck, när det blir rätt.
___________________________________________________________
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::: ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Andra bloggar om: Måla akvarell, linjer, perspektiv, lycka, användning av grovkök
Underbart ögonblick mitt i dina kreativa tankar. Och jag gillar bilden. Ha det gott!
Hihi, jag tror vi just gick om varandra. Läste just din kommentar. En gång i tiden tänkte jag som du, men jag har fallit pladask. Det är inte så mycket ”blommor” för blommornas skull, det är totalupplevelsen de skapar (åtminstone i händerna på personer som vet hur man uttrycker sig med dem) – för mig ligger det vansinnigt nära måleri, eller musik. Och just det inlägg du kommenterade tycker jag mer handlar om hur något så stort och fruktansvärt spm ett världskrig tränger sig på det egna hemmet, den plats man älskar – och just det där med ”bortom rosorna” var kriget tycker jag är en makalös ”bild”, en bild som försätter mig i direkt närhet, känslomssigt hamnar jag där och då – mycket bättre än någon akademisk krigsrapport i kanske journalistisk form t ex. Men visst, det kunde ha varit ”bortom staffliet”, liksom samma sak. Men här var det just en blomma.
Fint. Det är nästan så att det knakar.
Men ser det knäppt ut på sidan? Stör mig mer och mer på de begränsade möjligheterna på bloggsidan. Fast det kanske är för att jag inte känner till dem.
De linjerna är väl inte påträngande men kanske lite nära.