I dagens Sydsvenskan skriver Heidi Avellan något som riktigt retar upp mig. Det handlar om Ebba Witt-Brattström som i intervjuer i samband med att hennes nya bok kommit ut om hennes tid i Grupp 8, framhållit att hon och hennes medsystrar i gruppen varit både starka och vackra. Grupp 8 kan inte avfärdas som fula flator med håriga armhålor eller lurviga ben – ett klassiskt sätt att bemöta framgångsrika feminister eller framgångsrika kvinnor överhuvudtaget. Så skriver Avellan. Jag bara undrar – vem definierar feminister på det sättet idag? Någon Avellan känner? Tala om att bädda för självuppfyllande profetior! Eller är detta vad man inom psykologin kallar projektion?
Och så avslutar Avellan denna text som kallas krönika:
Ebba Witt-Brattström är vacker. Utanpå och inuti.
Så ser en förebild ut.
Vad menar människan? Måste förebilden för en stark kvinna vara en vacker kvinna? Sån tjurskit, helt enkelt.
Andra bloggar om: Heidi Avellan, tjurskit, krönika, Grupp 8
Det är typiskt att (den stundtals gnälliga och påfrestande och högborgerliga) chefredaktören på Sydsvenskan uttrycker sig så. Störst, bäst, vackrast och rättrådigast. Det är så många ser på sig själva och sin tidning i huset vid motorvägen till Lund. Hon har för övrigt inget till övers för kortvuxna personer heller, det framgick i hennes intervju med Sydsvenskans Europapristagare Svante Stockselius.
Ja, jag minns att du tidigare har delgivit mig/oss den åsikten. Sedan dess har jag blivit benägen att hålla med dig. Framför allt känns hon inte seriös!
BLÄÄÄÄ! sluta läsa sydsvenskan!
Ja, jag blev riktigt provocerad. Det är någon sorts självgodhet som märks i tidningen på olika sätt som retar upp mig. Avellans inlägg är skandalöst insiktslöst och vittnar om att hon inte lägger mycket eftertanke vare sig åt det hon skriver eller sina egna åsikter.
Det är knappast för ledarsidans skull man läser Sydsvenskan, när man läser den. Men vad är alternativet i Malmö-Lund? Skånska Dagbladet?
Ja, jag har funderat på det. Har en kollega som genom åren vägrat läsa Sydsvenskan och istället läst Skånskan som tydligen på många sätt är bra. Kruxet är att man hamnar utanför de diskussioner som förs via det skrivna i Sydsvenskan. Det står trots allt en hel del viktigt och ibland bra där. Det är problematiskt. Nä, tacka vet jag Arbetet …
Ibland undrar jag om inte dagstidningsbranschen gör annat än att konservera fördomar.
Hmm, de har i varje fall en viktig roll i opinionsbildningen och sånt här skräp behövs det ingen opinion för. Det fanns ju en alternativ dagstidning här i trakten för en del år sedan som min man jobbade på och även andra med JAHAJA-kontakt. Det var bra att det fanns alternativ. De är inte mycket att hurra för idag.