Novellen

Som genre anses novellen av många vara den svåraste att lyckas med för en författare. Det är svårare att skriva kort än långt menar många. Också att begränsa handlingen så att det blir lagom för den korta novellformen är svårt.

Och en riktigt bra novell är härlig att läsa. En av de bästa jag har läst är Annie Proulxs Brokeback Mountain som filmen med samma baseras på. Alice Munros noveller är fenomenala, likaså Jonas Karlssons. Och så har jag nu blivit bekant med Jhumpa Lahiri, vars novellsamling Interpreter of Maladies jag just nu njuter av.

Det är eftertänksamt och fint berättat, melankoliskt.  Fokus på detaljer som ger en undertext att fundera över. Oerhört moget skrivet av den, när boken kom ut, endast sådär 30-åriga författaren. Övertygande skildrat om utanförskap och människans egentliga ensamhet. Och vår stora längtan efter gemenskap. Allt skildrat med små men trovärdiga gester.

Men jag blir störd av de avbrott i mitt fokus som själva novellsamlingsformen skapar. För det är ju så vi ofta läser noveller. Ofta är ju noveller till en början publicerade en och en i en tidskrift. Och då får de fungera på egen hand. Men när de kläms in i en bokpärm blir det ofta för mycket. När jag har läst ut en novell så måste jag pausa för att kunna ta in nytt i nästa novell, bekanta mig och fördjupa mig i ett annat galleri av människor, i en ny tråd som det ska nystas i.

På så vis är ju romanen oslagbar för dem som vill gå in i läsning grundligt och länge. Det handlar då ju om läsning i timmar, inte i minuter. Man får så att säga betalt för sitt engagemang.

Kanske det problematiska med de självständiga enheter som noveller utgör i den konstruerade formen novellsamling, är ett av skälen till att jag så mycket gillade Jonas Karlssons sätt att skriva novell i Det andra målet – varje  berättelse hakar nämligen i nästa på något sätt. Vi får berättat berättelser om samma gäng personer men utifrån olika perspektiv. En intressant variant.

Trots detta är Lahiris noveller i hög grad läsning som jag vill rekommendera. En arbetskamrat tipsade mig via facebook (som för övrigt inte känns som det har lyckats stjälpa min bloggvilja) att boken finns översatt att köpa för 24 kr i internethandeln. Den indiske tolken heter den på svenska. 

Sommaren är slut. Det är inte bara kalendern som drar mot höstmånader. Även väderleken tycks vilja bekräfta detta. Regnet öser ner denna näst-sista söndag i augusti. En bra bok kan öka lusten att hålla sig inne. Bara den kommande hösten bjuder på utomhustid också, gärna med svampplockning som sysselsättning.  

Bakom 

Andra bloggar om: Jhumpa Lahiri, Alice Munro, Annier Proulx, Jonas Karlsson, noveller

Relaterade bilder: