Vissa perioder i livet känns som om man befinner sig i ett väntrum. Det handlar om att ta sig till en punkt tidsmässigt – först efter den punkten i tiden kommer livet igång igen. Det är som om man hade tryckt på pausknappen.
Problemet med detta, bland annat, är att livet går sin gilla gång under tiden. Ja, tiden går, den rinner ur ens händer, samtidigt som man väntar på att få trycka på pausknappen för att få igång det man kallar livet igen.
Så kan det vara när man väntar på något. Att en utställning man oroar sig över ska börja. Att en läkarbesked ska ges. Oftast, att något obehagligt ska vara överståndet.
Ibland känns livet trassligt
Livet är konstigt. Vi är ju här nu och är väl medvetna intellektuellt om livets beskaffenhet. Det finns bara detta nu och det gäller, som man säger, att leva i det. Lättare sagt än gjort.
Nåväl. Medan man väntar kan man ägna sig åt sådant som ger väntan mening – till exempel läsning av en god bok. För mig är det en stor sak när en av de verkligt stora författarvännerna publicerar en ny bok. Nu senast Ian McEwans Solar, Hetta i svensk översättning.
Ian McEwan är en författare som jag har läst ända sedan jag fick hans Atonement i mina händer för ett antal år sedan. Sedan läste jag allt av honom och tycker att han är en storartad författare. Jag älskar hans rätt sparsamma men språkligt mästerliga stil, hans förmåga att gestalta nyanserat och hans ämnesval som ofta har en moralisk underton men inte på bekostnad av personernas komplexitet.
Andreas Ekström intervjuade McEwan för någon vecka sedan och ställde många bra frågor som vittnar om god kunskap om författarens verk. Oline Stig har recenserat boken i dagens Sydsvenskan (Oline Stig hörde jag för övrigt på bokmässan tala om sin egen bok Jupiters öga som handlar om farföräldrarnas nazistiska tillhörighet – hon har nog en känsla för det komplexa hos människan).
Nu ska jag läsa Solar, strecka för i kanten och så småningom skriva, jag med. I väntan på att pausknappen ska gå upp till playläge.
Titta gärna förresten, på nya bilder i FOTAT.
Andra bloggar om: Ian McEwan, Solar, Hetta, Oline Stig, Jupiters öga, pausknapp
Som en Himmel över Berlin-känsla. Kanske gäller det även himlarna över Köpenhamn. Och sedan revs muren …
Ett av mina collage heter just Himmel över Berlin, som den fantastiska filmen. Just den dagen såg himlen över Köpenhamn ut som en möjlig hemvist för änglar …
Jag ser dem.