Mångfaldens Malmö?

Många talar om Malmö som en härlig smältdegel där olika kulturer lever sida vid sida. Det är en sanning med modifikation. Kollisioner med rasistiska undertoner är en del av denna smältdegel och några som under speciellt under de senaste åren hamnat i dessa kollisioner är Malmös judar. Läs Niklas Orrenius illustrativa artikel i dagens Sydsvenskan.

Att som en del judiska familjer i Malmö, känna sig tvingad att lämna den stad där man bor för att man känner sig utsatt på grund av sin religiösa övertygelse, är något rätt förfärande. Malmö har haft en judisk befolkning sedan 1800-talet. Många har bott nära synagogan för att lätt kunna ta sig dit på sabbaten då man inte får använda annat än apostlahästarna (även om det kanske är ett stilbrott att använda just det ordet här) för att ta sig fram.

Mina farföräldrar hörde till den grupp polskryska judar som bodde på gatorna runt Värnhem och Möllan. Här bodde judar, här bodde även andra invandrargrupper, många polacker. På Möllan fanns det kosherbutik, ungerskt bageri, polsk butik. Kanske var det inte bättre då men jag tror att polariseringen var mindre mellan olika grupper. Ilmar Reepalu, Malmös kommunalråd, har bitvis visa en stor omedvetenhet om den antisemitism som faktiskt är rätt utbredd i staden Malmö. Jag vet inte hur han kan vara så omedveten när det som sker talar ett så tydligt språk (se artikeln och också Skånskan, se även Svenskan).

Fastän jag själv inte lever judiskt känner jag, förutom en rätt normal upprördhet över sakernas tillstånd, att om jag skulle vilja leva aktivt judiskt, så skulle jag definitivt inte vilja göra det i Malmö. Men det är med sorg jag känner detta. För jag gillar mångfald och skulle gärna vilja se att man kan leva som jude, muslim, Svensson, Muhammed, Cohen, flata, bög, vanlig, kymig, gammal, som si och som sådan i Malmö och alla andra städer. Utan att känna sig hotad.  

Andra bloggar om: Ilmar Reepalu, antisemitism, judar, Malmö, mångfald

Relaterade bilder: