Carnage med Polanski

En riktigt bra film, Polanskis ”Carnage”! Kammarspel till formen, vi befinner oss i ett rum under de 75 minuter dramat varar. Fyra personer närvarar, 11-åriga Ethans och Zacharys föräldrar.

Den ene av dessa två killar, har pucklat på den andre ordentligt vid en lekplats på Brooklyn Bridge. Föräldrarna träffas för att skriva en rapport om händelsen och det blir ett samtal som visar på både polityr och vad som finns bortom polityren hos dessa fyra, mästerligt spelade av Jodie Foster, John C Reilly, Christoph Waltz och Kate Winslet.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=ON3kwJPwcMU&w=560&h=315]
Jodie Foster spelar en kvinna hög moral och har en svår roll i filmen för att balanserat spela denna nerviga mamma. John C Reilly, som jag minns med stor förtjusning från ”Magnolia”, spelar en intressant person som svajar i sitt engagemang, är lite ogripbar och känns mycket trovärdig. Christoph Waltz (känd bland annat från Inglourious Basterds) är en smått äcklig advokat som hela tiden blir avbruten, eller låter sig avbrytas av sin ringande telefon. Han är fantastiskt bra, och Kate Winslet som kanske har den minst intressanta rollen gör ett utmärkt jobb hon med.

Så filmen om de här parens försök att tala kring sönernas bråk, kring skuld i stort och senare kring annat också, är en enastående uppvisning i skåkespel, men också regi. Manuset är mycket genomarbetat. Vi har roligt, vi känner igen typerna, det känns sant och väcker tankar. Faktiskt också kring multi-tasking. Men också kring hur fascinerande det medmänskliga spelet är. Det är Norén, Bergman, men inte ändå. Det är bra mycket mer glimten i ögat.

Vill ni läsa någon som inte alls håller med mig så läs här. Å andra sidan håller Mattias Oscarsson med mig, och flera med honom.

Andra bloggar om: Carnage, film, multitasking

Relaterade bilder: