Sugar Man

Se dokumentärfilmen ”Searching for Sugar Man” om du kan. Det är en vacker, sorgsen och gripande film om ett märkligt öde. Sixto Rodriguez, ursprungligen från Mexiko, (från en familj där han var sjätte barnet – därav namnet) spelade under tidigt 70-tal in några skivor i USA. Där floppade de totalt. I Sydafrika, däremot, dit hans musik enligt dokumentärfilmen kom mer av en händelse, till det då stängda apartheidsamhället, där slog hans musik igenom. Hans skivor ska ha sålts i kanske en halv miljon ex.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=tDw7OqVBT-w]

Historien berättas oerhört skickligt av svenske regissören Malik Bendjelloul. Underbara bilder, fint tempo. Intressanta karaktärer och sköna inslag av tecknat som påminner en om att dokumentärt trots allt är någon sorts fiktion.

För en av de tankarna jag får med mig från denna underbara film som verkligen binder mig i biostolen, är att det finns ingen sanning. Ingen dokumentär är något annat än någons försök att vilja beskriva ett urval fakta, ett subjektivt urval vinklat subjektivt.

Som Annika Gustafsson påpekar i Sydsvenskans i och för sig positiva recension, så får man bilden av att Rodriguez framför allt hade ikonstatus i Sydafrika. Men detsamma gällde faktiskt Australien. Läser ni wikipediaartikeln som jag länkat till så ser ni också (om ni nu ser filmen vilket jag verkligen anbefaller!) att mycket mer hände Rodriguez än det som framställs i filmen.

Men det spelar ingen roll. Filmen är en oerhört bra berättelse. Mycket fin musik. Fina klipp, intelligent berättarteknik. Vad mer kan en människa begära på bian?

Lyssna!

DN, SvD

Relaterade bilder: