-
Moderna tider
Posted on november 28, 2012 by Eva Nygren in Konst och kultur, ÖvrigtHej Eva, söker du en vän i Dalby?
Ett mail med den rubriken nådde mig igår. Det är bara en i mängden mail jag får som jag varken vill ha eller förstår hur det når mig. När jag är inne på en kommersiell hemsida får jag ofta frågan om jag vill ha information från företaget framöver. Jag svarar alltid nej. Trots detta tycks jag vara förföljd av alla de internetbutiker jag besökt. Det ovan var från en telebutik.
Ytligt möte.
Hej Eva, jag ringer inte för att sälja något eller pracka på dig något som du inte vill ha.
Nähä, tänker man, det var ju bra. Det visar sig dock snabbt att det vill man visst. Detta är en sorts samtal som kommer till vår fasta telefon. Man vill inte pracka på oss något, men sälja någon fantastisk produkt, det vill man. Man har bara hittat en ny melodi för sin marknadsföring. Man blir trött.
Under den senaste tidens strider i Israel och Gaza gick jag till den israeliska tidningen Ha’aretz för information. Väl där, mitt bland nyheter om döda av beskjutningar i Gaza och södra Israel, hittar jag en annons för klädmärket Part Two – på svenska! Nu 50% rabatt på ytterplagg!
När jag funderar över detta inser jag reklamen riktas till mig, Eva, genom någon funktion som jag inte vet namnet på – personligt riktad reklam som har att göra med vilken kommersiell sida jag besökt tidigare. Vet någon vad detta kallas? Jag tycker det känns väldigt obehagligt. Hur går det till?
En del moderniteter kunde jag vara utan. Fast Moderna tider, tidskriften som Göran Rosenberg var chefredaktör för under några år, den var bra. Sedan skrev han boken Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz (läs via DN de första 18 sidorna) som han nu har fått Augustpriset för. Och det hade varit konstigt annars.
Boken måste läsas, se gärna Jahaja här: Se också gärna några nya bilder i Målat och Fotat. Var min gäst!
Relaterade bilder:
Angående dessa reklamspöke som når en överallt och på de mest obegripliga sätt håller jag med dig om att det är både obehagligt och lite skrämmande. Telefonluren kan man alltid slänga på, men vad gör man med dessa so innocent looking reklamer som i mitt fall hoppar upp på svenska mitt i all hebreiska och engelska!
När jag nu läser Göran Rosenbergs bok som jag fick av dig (det går långsamt, det är mycket som skall tas in, smältas, bearbetas för att redan med nästa paragraf åter mötas med det ofattbara i hans berättelse) är jag både lättad och stolt över att han fick detta värdiga svenska litteraturpris för sitt arbete. Om boken varit viktig för honom personligen så är den säkert inte ett mindre ”must” for den svenska publiken och för människor i allmänhet, var man än befinner sig.
Så jag ser fram emot att se filmen Amour där kärleken lyckas hållas vid liv även i en svår och till synes hopplös situation.
Ja, visst var det fint att han fick priset. Det är också roligt när man har läst en bok som får pris.