Vi har just varit och sett filmen den flerfaldigt prisbelönta dokumentärfilmen I Am Eleven på BUFF i Malmö. Filmen har gjorts av Genevieve Bailey och i gårdagens Sydsvenskan kunde man läsa lite kring hur det kom sig att Gen, som hon kallas, tog sig an projektet. En bilolycka och faderns död påverkade henne.
Vid sin sida i arbetet har hon haft framför allt sin partner Henrik Nordström (som för övrigt är en av de bättre fotografer jag sett bilder av).
[vimeo http://www.vimeo.com/45231682 w=400&h=300]
Det här är en film som verkligen borde visas på svenska biografer. I kvalitet är den minst lika välgjord som Sugarman som ju har prisats väldigt. Dessutom är det en film som är båda tankeväckande och glädjespridande.
Gen (som hon kallas) och Henrik har rest världen runt, i varje fall till femton länder, och intervjuat 11-åringar. Man får möta dem i all deras nyfikenhet, tankfullhet, stolthet och förväntningar. Det är en film med mycket värme.
Detta trots att många av de 25 barn som presenteras lever under knappa omständigheter. Vi möter barn på barnhem i Indien, en 11-årig flicka i fattig berberby, en pojke i en romsk miljö i Bulgarien. Alla är de 11 år.
Och så är det Billy, en autistisk pojke i London, som charmar oss alla med sin humor, sitt, trotsande sitt handikapp, goda självförtroende. Och så har vi flickan som vill bli poet, som hellre går på skrivarkurs än något annat. Pojken som vill bli boxare. Ja, de är många. Men filmarna har inte satt rik mot fattig. Det är bra.
Fast skillnader finns: Vi har Kimberley: Vad skulle hon vilja ändra i världen: Hon vill ha weekends som är fyra dagar istället för två. När hon är stor vill hon bli skådespelare. Vandana som bor i Kerala i Indien, hon vill bli doktor så att hon kan hjälpa andra. De drömmer alla. Drömmarna ser olika ut.
Allt sammantaget är detta en film som jag önskar att ni alla kunde se. Och att Kino eller annan biograf skulle visa den. Henrik Nordström berättar, när vi talar med honom efter visningen på BUFF, att den hör till de mest sedda filmerna i Australien just nu, alla kategorier. Och eftersom intresset just nu är stort för dokumentärer så tror jag verkligen att den skulle gå hem här i Sverige.
Gen och Henrik och medhjälpare – lycka till med era kommande projekt. Jag förstod att det finns många idéer som puttrar. Och Kino – när får vi se filmen i Lund?
Andra bloggar om: I am eleven, Genevieve Bailey, Henrik Nordström, BUFF, 11 år, elvaåringar
Kul!
Ja, det är en härlig film. Jag har tänkt på en av flickorna mycket. Kanske var jag sådan när jag var 11? Kunne vatt!
Rolit att läsa. Jag blir nyfiken.
Ja, Emma, den skulle du gilla! Jag hoppas att svenska biografer kommer att visa den.
Tack för tipset! Antar att Folkets bio kommer att visa den eller SVT, vad det lider. Då hoppas jag se den och stärka kontakten med min inre 11-åring 🙂
Jag hoppas verkligen att Svt kommer att visa den, men ännu hellre Folkets bio. Har du kontakter inom Folkets bio i Umeå så kan du väl föreslå dem filmen.