-
Glad i Landskrona
Posted on augusti 10, 2013 by Eva Nygren in Allmänt filosofisktIdag var jag glad i Landskrona. Staden är fin, i varje fall vid ett kort besök och man kan tänka att det bör vara en trevlig stad att bo i. Trots det har staden bland skåningar dåligt rykte som bostadsort.
Vi åkte dit för att bland annat titta på c/o Kolonin. På Citadellsområdet visas tio kolonistugor byggda i trä, ritade av blivande arkitekter vid Lunds tekniska högskola.
Ett av de utställda husen. Riktigt snyggt.
Utställningen är urhäftig! Skälet till att stugorna visas just i Landskrona är att staden har Sveriges äldsta koloniområde. Ett annat skäl är att Landskrona firar 600 år i år.
Vi träffar på flera glada människor här. Bland annat Nanna och Frida som berättar för oss om olika växter som finns i de fantastiska planteringarna som gjorts i ordning runt de nya stugorna.
Frida till vänster, Nanna till höger, har blivit fotade av ”jättemånga!”.
För behållningen av den här utställningen är verkligen inte bara att se husen utan lika mycket att se planteringarna som gjorts i anslutning. Alla som är intresserade av växter och odling bör besöka den här utställningen som av någon anledning ska plockas ner 28 september.
Den här glada Landskronabon har en pimpad cykelkorg. ”Jag gör i ordning den en gång om året så den ska vara fin”
Sedan går vi in i Citadellet, som från 1800-talet fram till 1940 användes som fängelse. Foton av de intagna finns att se där. Det gör en ont att se dem som under hemska förhållanden fått ”sona” sina brott. Så mycket smärta.
Svårmod i kvinnofängelset.
Jag skickar några bilder till dotter Julia som just nu är fast i fantastiska Orange is the new black som utspelar sig i ett kvinnofängelse i USA. Se den om ni kan. Och se utställningarna i Landskrona också, om ni har vägarna förbi!
En annan sors liv i den enorma solrosen på koloniutställningen.
Andra bloggar om: c/o Kolonin, Orange is the new black, svårmod, fängelse, Citadellet, Landskrona
Relaterade bilder:
På Landskronas fastland har jag i vuxen ålder bara stannat till några gånger när jag över till vad som väl är den finaste delen av kommunen – Ven.
Att besöka fängelser kan vara deprimerande men också lärorikt. I Dublin kan man besöka Kilmainham Gaol (gaol = jail) som spelat en stor del i Irlands frigörelse från England. I fängelsets mörka, trånga och fuktiga celler bommade man in mördare och andra grova brottslingar, men efter Påskupproret 1916 även de irländare som startade upproret (sedan 16 000 soldater med artilleri och en kanonbåt krossat det). Flera av dem avrättades på fängelsets gård och det var en handfast historielektion att stå på den platsen.
Det kan jag mycket väl tänka mig! Jag tyckte det var ruggigt och ledsamt att se alla bilder på dessa stackare. Jag har läst Dickens mycket och han skildrar ju skickligt, delvis självbiografiskt, fängelsernas helvete under 1800-talet. Idag är det väl mindre helvetiskt. Men att vara frihetsberövad verkar svårt nog tycker jag.